Jag
har bott över 50 år i Norrbotten,
så visst känner jag
mig som en norrbottning. Men jag har rötterna i
Ångermanland. Närmare bestämt i natursköna
Helgum, två mil utanför Sollefteå. Skidskytten
Helena Ekholm kommer förresten från samma by.
Jag föddes den 1 april 1948 - nej, ingen har kallat
mig aprilskämt - och på sommaren tio år senare
flyttade jag med mina föräldrar till Malmberget.
Hembygden i Helgum, Östergransjö, i Ångermanland en julikväll 2011.
I Malmberget bodde jag i sju år, jag tog realexamen
våren 1965 och på sommaren lämnade vi Malmberget.
Först återvände vi till Helgum och i november
flyttade vi till Sundsvall.
Där hann jag aldrig rota mig. Jag fick erbjudande
att börja, som aspirant på Norrländska
Socialdemokratens sportredaktion i Boden, givetvis
tackade jag ja och 1 maj 1966 gjorde jag första
arbetsdagen.
Tio år senare flyttade NSD till Luleå. Jag blev
kvar i Boden som lokalredaktör och Luciahelgen 2009
gjorde jag min sista dag på NSD.
Numera är jag fritidsforskare (alltså pancho) och
frilansare med egen firma, LH Media.
Kaptensvägen, ströget
i Malmberget, på 60-talet. Nu är allt borta..!
I
Boden
bodde jag först i tio år,
sedan flyttade jag med
familjen till Sävast för att fem år senare hamna i
Södra Bredåker, hustru Eivors födelseort.
Där stannade vi i 19 år. I december 2000 återvände vi till Boden och
sommaren 2010 gick flyttlasset till Landskrona. I maj 2014 gick det
norrut igen - tillbaka till Boden. Nu är vi bodensare på heltid, men
det blir ett par månader varje sommar i Skåne där vi har en
kolonistuga.
Vi har
fostrat tre barn: Johan (född 1974), Peter (1977)
och Linda (1985).
Numera består familjen även av svärdöttrarna Corina och Rebecka,
svärsonen Johan
samt barnbarnen Gavin (född 2008), Otto (2016), Leia (2016), Ludvig (2018), Juni (2020)
och Alva (2021).
Sportintresset har givetvis varit dominerande. Det är främsta
förklaringen till att jag blev sportjournalist
liksom att jag alltid tyckt om att skriva.
1964 fick jag vara med
om att vinna Lilla VM i fotboll med Malmbergets AIF. Och
tänk:
jag lyckades
också göra mål i slutspelet. Här
fastställer jag slutresultatet 11-0 mot SK
Gränsen. Foto: Kurt Johansson.
Tiden i
Malmberget var
bra och gav mig möjlighet att testa flera idrotter, som
fotboll, handboll, ishockey och alpint. Bäst gick det i
fotboll där jag var med och vann Lilla VM 1964 med
Malmbergets AIF, en av Norrbottens finaste föreningar.
Det var MAIF:s första och hittills enda fotbollsguld i
Lilla VM.
En annan klubb, som jag hade många fina år i är
Bredåkers SK. Där var jag både ordförande och
ungdomstränare - två uppgifter, som var mycket
stimulerande.
När jag började på NSD slutade jag spela. Skiftgången
och helgjobb gjorde det omöjligt att göra en seriös
satsning.
Så här kunde det se ut på
jobbet på 80-talet...
Men 1970-71 gjorde jag comeback i Hornskrokens IF. Det
var två roliga säsonger. Då gjorde jag bland annat min
enda A-lagsmatch i karriären, Nattavaara borta i
norrfyran. Vi vann med 14-4.
I Malmberget blev jag också frälst av den alpina
sporten. MAIF var under många år en klubb i eliten och
på Dundret var det ofta stora tävlingar.
Intresset har betytt mycket - både i jobbet och privat.
Det är alltid en höjdpunkt att få åka i strålande
sol med klarblå himmel i en nypistad backe - för att
inte tala om förmånen att få bevaka storheter som
Ingemar Stenmark, Pernilla Wiberg, Thomas Fogdö, Anja
Pärson, Franz Klammer och många fler.
Likaså har musikintresset alltid funnits. Cd-spelaren
får jobba varje dag - gärna med 60-talsmusik, Frank
Sinatra, Flamingokvintetten eller Glenn Miller.
Hjärtat har
alltid klappat för fotboll. Därför var det givetvis en höjdare att
besöka Old
Trafford, Manchester Uniteds hemmaarena. Det gjorde jag 2018.
|