SÅ BÖRJADE DET  Svenska var mitt bästa ämne i skolan och intresset för att skriva har alltid funnits. När jag bodde i Malmberget mellan 1958-1965 lärde jag känna Bosse Holgersson, duktig sportjournalist på NSD.
Bosse undrade om jag hade lust att skriva ishockey åt Piteå-Tidningen. Visst. Första referatet skrev jag i november 1964 och därmed var första steget taget.
1 maj 1966 gjorde jag - efter att ha gjort en avstickare till Helgum och Sundsvall på ett år - min första arbetsdag på NSD, som då hade huvudkontoret i Boden. Jag skulle bli kvar i 44 år..!
Man kan kanske fråga sig om det är en merit att stanna så länge på samma jobb. Eller om det är helt korkat.
Sanningen ligger förmodligen någonstans mittemellan.

Det var här allting började - på Fabriksgatan 6 i Boden. Här låg Norrländska Socialdemokraten och
huset står fortfarande kvar. NSD grundades 1919 och flyttade till Luleå 1976.

Jag fostrades i en bra omgivning. Frille Eriksson, Bosse Holgersson, Åke Åkerlund, Lars "Lonte" Lindgren och Rune Andersson har alla haft stor betydelse för min journalistbana.
De tio första åren är den tid som jag minns som den trevligaste. När NSD fortfarande trycktes i Boden och man hade möjlighet att följa tidningen från, så att säga, ax till limpa. Hela huset på Fabriksgatan andades tidning och vi gjorde bra tidningar.
Arbetsklimatet var också stimulerande. Det fanns något som kallades NSD-andan. Den kunde man nästan ta på.

 BBK I ALLSVENSKAN  När jag kom till Boden 1966 fick jag kontakt med basket för första gången och tänka sig - då hade BBK två lag i allsvenskan, som då var högsta serien. Imponerande.
Damerna var vassare och gick till slutspelet samma säsong medan herrarna ramlade ur.
Lena "Poppis" Andersson, Eva Sjödin, Sture Ericsson, Jan-Olof Boklund och Kent Brodin är några spelare man minns.
Intressant notering är att herrlaget tränades av Kari Marklund. Just det - samme Marklund, som senare blev landshövding i Norrbotten.

 LONTE-KOMMENTAR  Lars "Lonte" Lindgren var både en god kollega och en god vän. Han kunde också uttrycka sig på ett sätt som få andra och ofta med glimten i ögat.
Bland annat fick jag höra detta efter bara någon månad på tidningen:
- Glöm inte att sätta dit din byline. Så ingen annan behöver bli beskylld för vad du skrivit..!

 KNORRFOTBOLL  Fotbollsspelare med känsla i fötterna är lätta att gilla. En är Göran Carlsson, som var spelande tränare i Bodens BK 1966-68 och i hög grad bidrog till att BBK kunde ta steget upp i division II 1967.
Görans skruvade frisparkar och hörnor satte motståndarna i stora problem och ledde till många mål.
Smeknamnet var givet: "Knorr"

En klassisk arena i norrbottnisk idrott: Björknäsvallen i Boden.
Undrar hur många gånger man suttit på läktaren? (Eget foto)

 VALP PÅ REDAKTIONEN  Under tiden i Malmberget blev jag intresserad av handboll och 1967 spelades VM för herrar i Sverige. Tre matcher gick i Norrbotten, men jag såg tyvärr inte en enda.
När de mer rutinerade redaktörerna var på match fick jag som relativt färsk hålla ställningarna på redaktionen..!

 PETER DEN STORE  Det är många talanger, som kommit fram i norrbottnisk fotboll. Kanske är Peter Åström den allra störste.
Jag gjorde bara en intervju med Peter. Det var våren 1966, han spelade med Brage och hade blivit uttagen i ungdomslandslaget.
Vägen mot de stora scenerna låg öppen, men Peter hade kommit snett vid sidan om planen och var tillbaka i Boden bara något år senare.
Han kom fram i Hornskrokens IF, slog igenom i Bodens BK och slöt cirkeln i Kroken 1970. Sina sista matcher gjorde han med HIF i norrfyran vårsäsongen samma år.
Peter hade kunnat bli något riktigt stort, istället fick han ett närmast tragiskt liv och dog 1995, endast 49 år gammal.
Vid ett tillfälle sa jag till Sture Bergdahl, gammal Hornskroken-profil:
- Om Peter skött sig hade han haft en villa i de italienska bergen.
- Ja, i alla fall en lägenhet i Boden, sa Sture.

Peter Åström - den kanske störste talangen i Bodens fotboll.
Foto: KURT JOHANSSON.

 BRANDCHEFEN TÄNDE  Vid OS i Grenoble 1968 vann italienaren Franco Nones tremilen. Det innebar Italiens stora genombrott som längdnation och grunden hade lagts tidigare under 60-talet av Sigvard Nordlund, brandchef från Boden, som tränade det italienska landslaget under många år.
Jag gjorde ett reportage med Sigvard hemma i Boden efter Nones´guld och redigeraren satte en fyndig rubrik:
"Brandchefen som tände italiensk skidåkning".

 OLYCKLIGT  Tänk så fel det bli ibland. Mitt gamla hjärtelag i ishockey, Malmbergets AIF, hade spelat i Björknäshallen och förlorat klart mot Bodens BK.
Efteråt intervjuade jag tränaren Olle Karlsson och han sa i referatet:
- Nej, idag var vi inte alls bra. Det är bara att konstatera.
I referatet hade jag fortsatt med "framförallt brast det bland backarna, som många gånger framstod som rundningsmärken".
Detta skrev alltså jag - men spelarna i MAIF tolkade det som att det var något Olle sagt. Spelarna blev irriterade, men sedan jag ringt upp Olle och bett honom förklara för spelarna återställdes ordningen. Tror jag.

 SM-BLYGSEL  Jag bevakade mitt första alpina SM i Skuleberget 1967. Rune Lindström från Sollefteå, som alltid varit en idol, vann storslalom, men någon segerintervju blev det inte.
Jag var helt enkelt för blyg för att våga intervjua Rune..!
Nåväl, något år senare hade jag morskat upp mig, gjorde första intervjun med Rune och han har också blivit en trevlig bekantskap.
Tillsammans har vi också gjort något som uppskattats och som vi kan vara stolta över.
Alpine eldsjälen Calle Briandt fick aldrig Sixtus-medaljen, svensk skidsports främsta utmärkelse, under sin levnad. Helt fel tyckte både jag och Rune.
Vi skrev därför ett brev till Svenska skidförbundets styrelse i vilket vi ansåg att Calle borde få medaljen postumt.
Så blev det också. Vid årsmötet hösten 2006 kunde Calles söner ta emot utmärkelsen.

Calle Briandt (t v) är en av svensk skidsports stora ledare. Han var också med och
startade basketen i Norrbotten. Här är Calle i samspråk med Kent Olsson från Länstidningen
i Östersund under alpina VM i St Moritz 1974. (Eget foto).

 SKYTTESKAM  Ibland har man fått sitta där med skammens rodnad på kinderna.
Som färsk yngling på NSD skulle jag ta in skytteresultat. Men slarv och stress gjorde att jag skrev felaktigt namn på segraren.
Det blev en pinsam rättelse dagen därpå (1967).

 KVÄLLSSTRESS  Kvällsskiften under tiden i Boden kunde ibland vara riktigt påfrestande. Som när Malmberget gick till allsvenskt kval i handboll - det gjorde man ofta - och vi skickade folk från Bodenredaktionen till Malmberget.
Minns en av de gånger när jag jobbade ensam. Jag tog emot text på telefon och telex, redigerade sidor och svarade i telefon. Det var, minst sagt, stressigt.
Samtidigt satt de fyra redigerarna på allmänna redaktionen och spelade kort..!
Sportjournalisterna på landets tidningar har aldrig haft samma status som kollegerna på allmänna.

 SLALOMSTRESS  Junior-SM i slalom i Kungsbacken en fredagkväll 1968. Hade informerat "Lonte", som jobbade kväll, att jag skulle komma med sex så kallade matsedlar och han avsatte utrymme för detta.
Men tävlingen drog ut på tiden av flera anledningar, jag kom i tidsnöd, men fick åka med Flammans lokalredaktör till NSD-redaktionen i Malmberget och skrev i hast ihop en text.
Den blev på tok för kort, Lonte blev, milt uttryckt, inte glad och ett referat har knappast haft större stilstorlek - dock nödvändigt för att fylla det bokade utrymmet.

 SMATTER-MÅL  1970 vann Bodens BK division III i fotboll. I juni mötte man Norrfjärdens IF på Björknäsvallen och vann med 4-0 sedan Sven-Erik Nilsson - i vissa kretsar känd som "Svenne Smatter" - gjort ett femstjärnigt mål.
Några meter in på motståndarnas planhalva klippte han till och bollen satt som gjuten i högra krysset. Målvakten Roger Larsson var chanslös.
Målet är måhända det häftigaste jag sett på Björknäsvallen.

 VM I ISHOCKEY  Under många år bevakade NSD VM-turneringarna i ishockey. Främst genom "Lonte", men vid VM 1970 i Stockholm fick både jag och Åke Åkerlund göra honom sällskap varsin vecka.
Jag fanns på plats första veckan och såg bland annat Tre Kronor slå Sovjet med 4-2. Definitivt en av de största matcher jag varit med om.
Den spelare jag minns bäst är Lennart "Lill-Strimma" Svedberg, som i mer än en match fick pris som bästa spelare och kanske stod på toppen av sin karriär.
Tyvärr dog han i en bilolycka två år senare, endast 27 år gammal.

 KLINTEN HISTORISK  En februarilördag 1971 skrevs Storklinten och Storklintens Alpina in i den svenska skidhistorien. Då kördes den första tävlingen i parallellslalom i landet.
Hela den svenska eliten med Olle Rolén, Rune Lindström och Lasse Olsson i spetsen fanns på plats för en distrikstävling. Stockholm vann och Sveriges Televison gjorde ett reportage.
Tyvärr har satsningen på grenen inte varit den bästa genom åren. Det är få modeller som skapar sån spänning - minns upplösningen i världscupen 1975, Thöni mot Stenmark.

Artikel i Svensk skidsport om den historiska tävlingen i Storklinten.

 VM I ST MORITZ  Jag bevakade mitt första alpina VM i St Moritz 1974. Till slut blev det nio.
1974 hade Ingemar Stenmark inte riktigt slagit igenom och vi var bara fyra svenska journalister på plats: Plex Petersson, SvT, Ulf Stenberg, Dagens Nyheter, Kent Olsson, Länstidningen/Svensk skidsport, Leif Hammarström, NSD/Svensk skidsport.
Bevakningen av Stenmarks karriär är också unik inom svensk press. Alpina landslaget följdes under många år av närmare dussinet journalister/fotografer.

                            Den första modellen av datorer journalister fick handskas med var direkt osmidiga. Men de blev snabbt bättre
                           och lättare att jobba med på flera sätt. Det var till exempel inga problem vid VM i Åre 2007 där bilden är tagen.                                                            Undrar förresten hur ofta man suttit i ett presscenter?

När jag checkat in på hotellrummet och skulle koppla in datorn upptäckte jag att nätkontakten inte passade. Vad göra? Jo, jag tog kontakt med receptionen, som hittade ett passande utdag på hotelldirektörens kontor. Han gav också klartecken till att jag skulle få sitta där.
Det gick alldeles utmärkt, jag skrev tre artiklar, men när jag skulle skicka iväg texterna märkte jag att något var galet med datorn.
Jag sparade, startade om, men den fungerade inte. Scribben hade helt enkelt lagt av.
Jag fick skriva om allt för penna och läsa in till A-pressen..!
Nåväl, nu var texten skickad, men då kom frågan:
Hur skulle jag göra i fortsättningen?
Det hade gått att skriva på skrivmaskiner med utländska tangentbord, men jag fick låna kollega Benny Stieglers svenska resemaskin. Tack, Benny!

 HANDBOLLSKRITIK  Säsongen 1975-76 spelade Malmbergets AIF i handbollsallsvenskan. Spelande tränaren Sten-Åke Skoglund saknades under hösten och det blev idel förluster. Skånepressen var inte sen att att kritisera. Bland annat skrev Nils-Erik Åhman, krönikör i Kvällsposten:
"Norrlänningar ska inte spela handboll. Dom ska åka skidor eller äta surströmming".
MAIF vann bara en match och det räckte givetvis inte för nytt kontrakt.

 HOCKEY MED STENIS  1964 satte jag punkt för en kort och inte speciellt framgångsrik karriär i ishockey. Sista matchen med Malmbergets AIF spelades mot Kiruna AIF i klassiska Matojärvi.
Men det skulle bli en match till - i Adelboden i Schweiz 1977. Svenska journalister, aktiva, tränare och ledare mötte övriga världen.
Jag togs ut i förstafemman tillsammans med Olle Rolén, Torgny Svensson, Ulf Stenberg och - Ingemar Stenmark.
Det jag framförallt kommer ihåg är att jag fick ont i fötterna, att vi förlorade och att Ingemar aldrig släppte pucken.
Ett annorlunda minne för livet blev det.

Tungt gäng i Adelboden. Ingemar Stenmark längst till vänster i främre raden och undertecknad i mitten.

 ESSE-KNOCK  BBK/Björns mötte Södertälje SK i första omgången av Play off 1979. Målvakt i SSK var Curt Larsson med meriter från Tre Kronor och dåvarande WHA.
I första perioden blev han pååkt av "Esse" Wallmark och fick föras ut på bår med hjärnskakning.
"Esse" fick fem minuters utvisning, men BBK/Björns klarade SSK-pressen och vann sensationellt med 5-1.
"Esses" kommentar efteråt:
- Larsson har spelat i landslaget, varit proffs och klarat sig. Sedan kommer han till Boden, möter mig och då pallar han inte..!
Sedan vann SSK returen och även tredje matchen i Björknäshallen med 3-2 - men vid ställningen 2-1 till hemmalaget i sista perioden missade Bia Lundberg ett friläge...

 TOKIG POLIS  Att det finns en och annan polis som inte är lämplig för yrket vet vi. Jag och kollega Kent Olsson från Länstidningen i Östersund med fotograf träffade på ett skräckexempel under SM i Sälen 1979.
Vi var på väg i bil till backen och slalomtävlingen när vi stoppades av denna polis. Jag minns inte riktigt varför.
Vad göra? Jo, jag fick ta på mig skidorna, åka lift och kliva av långt ifrån tävlingsbacken. Därefter tvingades jag åka genom skogen och kom fram till backen genomsvettig och lagom irriterad för att finna att jag missat 20-talet åkare - bland andra Gällivares Pia Gustafsson, som ledde.
Pia vann också och det räddade dagen. Senare fick vi höra att polisen hade dåligt rykte och bara någon dag senare fanns en artikel i en dalatidning om hans olämpliga uppträdande.

 INGEN STENMARK  Kanske var Ingemar Stenmark som hetast 1979-80 när han vann 14 storslalomtävlingar i följd och tog två OS-guld i Lake Placid.
1980 gick SM i Storklinten och tidigt ställdes frågan:
Kommer Ingemar S till start?
Det skulle ju handla om två olika arrangemang om han kom eller inte.
Jag frågade själv Ingemar under världscupen före jul. Han kunde dock inte ge något besked. Men tio dagar före SM kom anmälan från Fjällvinden och i den fanns Ingemar med.
Skalp jublade och skickade ut ett pressmeddelande på TT.
Men dagen innan första tävlingsdagen började rykten cirkulera att Ingemar inte skulle starta. Vid lagledarmötet på eftermiddagen fanns hans namn med - men plockades bort av ledaren Stig-Ove Gustafsson.
- Ska inte Ingemar vara med?
- Nej, han kommer inte, sa Stig-Ove.
Stor besvikelse bland arrangörerna förstås och den blev ännu större sedan det visat sig att Fjällvinden - enligt uppgift - aldrig pratat med Ingemar.
Som lök på laxen hade Värmlands Folkblad på hösten - SM 1981 skulle gå i Sunne - en artikel i vilken en Sunneledare anklagade Skalp för falsk marknadsföring. Ynkligt.
Tillsammans med Skalp-basen Olle Forslund skrev jag en dementi, som också kom in i tidningen. Men vilken effekt den hade vet jag inte.
Hela historien är den största alpina besvikelse jag upplevt.

Ingemar Stenmark på väg mot VM-guld i slalom i Garmisch-Partenkirchen 1978. (Eget foto).

 TRODDE INTE DET VAR NSD  I mars 1979 ringde jag upp Monica Äijä, 16-årigt alpint löfte från Gällivare, som just vunnit Salomonserien för juniorer.
- NSD? Nej, det tror jag inte, sa Monica och lade på luren.
Gjorde ett nytt försök och då gick det bättre. Monica förstod att det var NSD och vi kom att ha god kontakt under hela hennes framgångsrika karriär.

 LEFFE ÄR UNIK  Handbollstränaren Leif Johansson är unik i mitt yrkesliv. Leffe är den ende, som lämnat en intervju.
Tror det var 1982. Jag hade skrivit en handbollskrönika, som inte helt uppskattades av Leif, som då var tränare för både damerna och herrarna i Kiruna BK.
Någon vecka efter att krönikan publicerats spelade herrarna i Hildursborg och efter matchen skulle jag och kollega Kurt Johansson prata med Leffe.
Vi började intervjun, men Leif kom snabbt med frågan riktad till mig:
- Är det NSD?
- Ja, det stämmer.
- Då säger jag ingenting.
Sa Johansson och gick därifrån.

 SKÖNA UPPSTICKARE  Bodens BK har dominerat fotbollen i kommunen i stort sett i alla tider. Men under en period på 70-80-talet var man faktiskt bara tredjelaget. Såväl Harads som Vändträsk var bättre.
Harads IF upplevde sina fem största år när man spelade i division III mellan 1979-83 och gjorde det riktigt bra. En säsong blev man trea.
HIF hade ett bra lag, som spelade en underhållande fotboll och en duktig ledning med kloke Anders Engström i spetsen.
Vändträsks SK gick upp i division III 1981 och den avgörande kvalmatchen hemma på Lassevallen mot Överkalix är klassisk. På vägen mot kvalet slog man bland annat BBK med 5-0.
Under de här åren spelade BBK i division IV och kanske nåddes den absoluta botten när man förlorade på Björknäsvallen mot - Korsträsk i juni 1978.
Längre ner går det väl knappast att komma.

Vändträsks SK - seriesegrare och vinnare av kvalet till div III 1981. Bakre raden fr v: Ove Enberg,
Tommy Lundberg, Tommy Stenberg, Gert-Ove Jonsson, Erik Eriksson, Kenneth Furskog, Sture
 Nilsson, Roger Stenberg, Torbjörn Ahlström, Anders Holmström, Rolf Jornevald, Torgny Lindfors,
Mats Olofsson.  Främre raden fr v: Tomas Ottosson, Roger Larsson, Roger Nordström, Ola Berg,
Urban Zetterström, Dan Nyström. Foto: STIG F NILSSON.

 BRUNSTIGA TJURAR  Scenen var obetalbar. Där, vid sidlinjen på Björknäsvallen, stod Sven-Erik Nilsson, lagledare i BBK, och Thomas Borg, tränare i Morön, på bara en halvmeters avstånd, tittade varandra djupt i ögonen och sa några väl valda ord.
De påminde om två brunstiga tjurar, som var redo för duell.
Smockan kanske inte låg i luften, men Nilsson var ju känd som "Svenne Smatter" och Borg var gammal boxare.

 INGEMAR ILSKEN  1978 vann Ingemar Stenmark dubbla guld vid SM i Gällivare. Men de stora rubrikerna fick han för något helt annat.
Efter lördagens storslalomseger förklarade Ingemar ilsket på presskonferensen:
- Det här är mitt sista SM. Jag är less på att aldrig få vara i fred.
Liksom vid de flesta andra tävlingar var Ingemar högvilt för autografjägare och åskådare. Nu tyckte han att det gått för långt och ändå hade arrangörerna gjort sitt bästa för att skydda honom.
Nåväl - dagen därpå var "Stenis" på bättre humör och då avslöjade han också den direkta orsaken till ilskan: Han hade tappat bilnyckeln..!

 LEDAREN  Jag har träffat många stora idrottsledare i Norrbotten genom åren och ska jag lyfta fram någon blir det Enar Olofsson från Vittjärv och Malmberget.
Jag anser att Enar är Norrbottens främste ledare genom tiderna. Han var färgstark, kontroversiell och såg hellre möjligheter än svårigheter.
Enar kom till Malmberget när sporthallen invigdens 1960 och blev den som lade grunden till handbollens storhet i samhället.
Enars största ögonblick var avancemanget till allsvenskan 1975. Fyra sekunder från slutet kvitterade Torbjörn Gedeborg till 24-24 i den avgörande kvalmatchen mot Vikingarna och det räckte för att MAIF skulle skriva norrbottnisk handbollhistoria.
Han lockade också flera stora spelare till Malmberget. Den störste var isländske Ingolfur Oskarsson, som kom hösten 1964. Ingolfur spelade i landslaget och var en världsspelare.
Enar satt också många år i Svenska handbollsförbundet styrelse och var även med att startade Lilla VM i slutet på 50-talet.

 DET KUNDE GÅTT ILLA  Det är inte helt riskfritt att fotografera alpina tävlingar, men jag har klarat mig helskinnad genom åren.
En gång höll det dock på att gå riktigt illa. Det hände 1981 vid en FIS-tävling i Storklinten och det var före vikkäpparnas tid.
Stod som vanligt knästående, Stig Strand kom, jag knäppte, reste mig och släppte ner kameran mot magen. Då kom en käpp flygande, men träffade dessbättre kameran, som blev tillbucklad, men ändå fungerade.
Vad hade hänt om jag varit kvar i knästående?

 KYSSEN BAKOM BUSSEN  Ingemar Stenmark körde ur i första åket i världscuptävlingen i Garmisch-Partenkirchen 1981. Men det blev ändå stora rubriker i de svenska tidningarna dagen därpå.
Orsak: Det avslöjades att han hade en flickvän, Ann Uvhagen.
De hade träffats i världscupavslutningen säsongen innan. Nu dök hon överraskande upp och de gav varandra en kyss bakom den svenska bussen. Kyssen fångades också av flera fotografer.
Presskonferensen på svenskhotellet Bavaria blev sannerligen annorlunda. Calle Briandt berättade om ett ungdomsläger som Sverige haft i Italien, vi journalister suckade otåligt och det dröjde en bra stund innan dagens heta ämne kunde tas upp.
Vem var kvinnan som Ingemar kysste?
Ingemar ville inget säga, men han skulle prata med Uvhagen och ge besked på kvällen. Hon sa också nej, men dagen därpå hade svenska tidningar ändå avslöjat vem hon var.

Ingemar Stenmark begrundar sitt öde sedan han kört ur i Garmisch´slalom 1981. Knappast anade han vilken
uppståndelse det skulle bli några timmar senare när det avslöjades att han hade en flickvän, Ann Uvhagen.
Paret blev givetvis högvilt för den svenska pressen och dagen därpå var det stora rubriker i tidningarna. (Eget foto).

 HUR BRA HADE HAN KUNNAT BLI?  1981 vann Jonas Rönnqvist ÄJSM i storslalom i Sollefteå. 20-åringen från Storklintens Alpina är ett av de största löften, som kommit fram i Norrbotten.
Men vi fick aldrig något svar på hur långt han hade kunnat gå. Jonas gillade höga farter både i skidbacken och på vägarna och det blev hans öde.
Sommaren 1982 lånade han en kompis´motorcykel, kraschade i ett dike, fick hjärnskador och skadades för livet.
Karriären fick ett grymt och tragiskt slut. 

 FEMDAGARS  O-ringens 5-dagars är världens största orienteringstävling och 1982 genomfördes den i Boden, Luleå och Vuollerim.
Resultatet blev succéartat, men gav kanske inte de ringar på vattnet, som man kanske hoppats på.
Men visst var det ett friskhetstecken när en O-ringengrupp i Boden sökte arrangemanget till 2011. Det stora stödet från länet uteblev dock, det fördes fram protester och inte ens i förbundet var man eniga och ansökan togs tillbaka.
Anmärkningsvärt och förvånande var att protesterna kom från kända och duktiga orienteringsmänniskor. Jag förstår inte varför. Det måste handla om prestige.
Nu blir det ändå 5-dagars, 2013, sedan bodengruppen skickat in en ny ansökan och fått ja. Klartecken kom i juli 2009.
Men moståndarna applåderade inte den här gången heller. En ska ha sagt:
- Jag gratulerar till arrangemanget. Men det är inte bra för sporten.
Suck. Är det något norrbottnisk orientering behöver så är det en PR-grej, som 5-dagars. Den ska förhoppningsvis väcka sporten ur en tynande tillvaro.

 TOTAL TYSTNAD  En gång har jag upplevt den totala tystnaden. Det var vid världscupen i Tärnaby 1983.
Ingemar Stenmark tillhörde som vanligt favoriterna i slalomtävlingen och speakern Lars-Gunnar Björklund förklarade att nu har Ingemar startat.
Sedan blev allt tyst, Ingemar syntes inte till för oss nere i målfållan och alla undrade vad som hade hänt.
Lars-Gunnar Björklund sa ingenting.
Inte hade väl Ingemar brutit? Jo, ganska tidigt hade han grenslat - precis vid den port där NSD-fotografen Lennart Norman stod.
Ingemars miss blev förstås en antiklimax för tävlingen, men Tärnaby fick ändå jubla genom Stig Strands andraplats.
Lennart var för övrigt den ende fotograf som hade bilden och han fick bland annat sälja den till tidningar i mellaneuropa.

 EXEMPLARISKT  Tror det var i mitten av 80-talet, handbollscup i Hildursborg. Lugi, med landslagsspelaren Olle Olsson som tränare, vann efter att ha spelat en underhållande handboll.
Men det mest anmärkningsvärda med laget var deras uppträdande. Inte under någon match hördes en enda protest från avbytarbänken.
Snyggt och imponerande. Det har jag inte upplevt varken förr eller senare. 

 GROKO ALPINA - EN FRISK SATSNING  I början av 80-talet dök Groko på den alpina arenan i form av Groko Alpina. Vd-n Vesley Björklund värvade ett lag med landslagsåkarna Stig Strand, Torsten Jakobsson och Lars-Göran Halvarsson.
Satsningen gav resultat, åkarna fick bra förutsättningar och klubben tog hem ett par SM-guld.
Tyvärr sprack satsningen efter några år på grund av ekonomiska problem.

NSD-Sport röstade fram Stig Strand som årets främste skidåkare 1983.
Här delar jag ut priset i Storklinten. Foto: STIG F NILSSON.

 VÄRLDSCUPEN PÅ DUNDRET  Den första alpina tävlingen jag bevakade på Dundret var JSM 1968. Anders Andersson, Gällivare, vann storslalom och hade kunnat gå långt, men valde att sluta alldeles för tidigt.
Den största tävlingen var givetvis världscupen i februari 1983. Succé är ofta ett missbrukat ord, men den här gången var det inte fel att använda det.
Alla pusselbitar föll på plats. Vädret och underlaget var bra, publiken kom (över 20 000 på två dagar), det blev svenska framgångar och världscupbossen Serge Lang var nöjd.
Större idrottsfest har Norrbotten aldrig upplevt.

Ingemar Stenmark på väg mot målet i storslalomtävlingen hyllad av den stora publiken.
Det kom cirka 10 000 åskådare varje dag. Foto: LENNART NORMAN.

Världscupcirkusen lämnade Dundret vid fyratiden på måndagsmorgonen den 28 februari. Det var blåsigt, snöfall och kallt när man klev på bussen utanför Björnfällan.
Där spelade Bortalaget med Klasse Möllberg och det bjöds även på champagne. Men det var så kallt att den frös i glasen..!
Noterbart: i slalomtävlingen hade Sverige fem åkare bland de elva främsta: 2) Stig Strand, 3) Ingemar Stenmark, 7) Bengt Fjällberg, 8) Jörgen Sundqvist, 11) Lars-Göran Halvarsson.
Så bra facit har blågult aldrig haft - varken förr eller senare.

En symbol för en succé. Logotypen för världscupen på Dundret.

 STENIS STORHET  Ingemar Stenmark visade ödmjukhet och storhet på flera sätt under karriären. Ett bra exempel är detta:
1987 gick VM i Crans Montana i Schweiz och jag skulle göra en rejäl förhands på Ingemar till NSD och Svensk Skidsport. Men hur skulle jag få tag på honom? Han var ju hela tiden i mellan-Europa. Enklast var givetvis att kontakta en av tränarna och be honom säga åt Ingemar att jag ville att han skulle ringa upp.
Och en dag ringde det på redaktionen och det var Ingemar.
- Bra. Jag ringer upp så slipper du betala samtalet, sa jag.
- Nej, det behövs inte, blev svaret.
Vi hade ett bra samtal och det blev två stora - förhoppningsvis också läsvärda - artiklar i de två tidningarna.
Och visst ska man känna stolthet över att den allra störste ringde upp och även betalade samtalet.

Ingemar Stenmark i en av många intervjuer. Här efter legendtävlingen vid VM i Åre 2007.
Det är slovensk TV som ställer frågorna. (Eget foto).

 EGEN VÄRLDSCUPTIDNING  Vid alpina världscupen i Gällivare 1983 gjorde vi på NSD en bilaga, som blev väldigt uppskattad.
Och inte nog med det: Söndagen den 27 februari kom vi ut med en världscuptidning, som såldes på Dundret. Mycket var förproducerat, men huvuddelen av innehållet handlade givetvis om lördagens storslalomtävling.
Det var första och enda gången under min NSD-tid, som vi gjorde en söndagstidning.

Under världscupen på Dundret kom NSD ut med en söndagstidning, som blev mycket uppskattad.

 CUPEN I PAGLA  En större tävling kommer aldrig att arrangeras i Pagla skidstadion. 1986 kom världscupen i skidskytte på besök. Det blev som väntat välarrangerade tävlingar, men utan svenska framgångar.
Det var ju före Magdas, ACO:s, Helenas och Ferrys tid.
1986 hade inte Berlinmuren fallit och Västtyskland och Östtyskland var bittra konkurrenter även om idrotten. Under en av dagarna skulle jag och fotografen Stig F Nilsson göra en intervju med två av toppnamnen - dessvärre har jag glömt bort namnen - som kom just från de två länderna.
Det gick endast bra att prata med dem var för sig - och de vägrade ställa upp på bild tillsammans.

 HOCKEYHISTORIA 1984  Luleå Hockey är inte mitt favoritlag i elitserien - det är Timrå IK - men visst var det roligt att få uppleva marssöndagen 1984 när klubben skrev historia och tog steget upp elitserien.
Där har Luleå stannat kvar, man har utmanat storklubbarna, vunnit SM-guld och ingen kan säga annat än att det är bra gjort.
Min favoritspelare är Matti Ruisma, oerhört spelbegåvad center och en av nyckelspelarna vid avancemanget till elitserien.

 DOPNINGSKANDALEN  Våren 1986 skulle Bodens Styrkeklubb arrangera JSM i styrkelyft. I januari samma år hade vi en insändare i vilken man påstod att klubben sysslade med dopning.
Ledaren Rolf Karlsson, "Draken" kallad, blev rejält irriterad och ansåg att det var ett lögnaktigt påstående.
Dopningspolisen fanns på plats under mästerskapen - och tre bodensare fälldes för dopning. Bland annat Rolfs son, Ralf Karlsson..!
Vad "Draken" då sa vet jag inte.
Men det skulle komma mera. Några dagar in på 1987 ringde telefonen på jobbet och en röst sa:
- Vet du att Ralf Karlsson har åkt fast för dopning igen.
Klick. Samtalet var avslutat och jag hade ingen aning om vem som ringt.
Vad göra? Jo, jag måste givetvis försöka få en kommentar av Ralf och nådde honom hemma hos familjen Karlsson.
- Hej, jag söker Ralf.
- Han är på träningsläger i Polen, sa "Draken".
Jag förstod att han skämtade och bad få tala med Ralf.
- Då får du komma hit.
Jag åkte dit och det visade sig att Ralf testats vid en tävling i södra Sverige. Testet visade att han hade för mycket testosteron.
Han nekade till att ha använt dopningspreparat och berättade också att det fanns flera frågetecken kring testet. Bland annat skulle testprotokollet ha skrivits under av en läkare, som inte alls fanns på plats.
Jag gick vidare, skrev flera artiklar och det visade sig att det fanns, precis som Ralf sagt, flera oklarheter.
Men Ralf blev avstängd, överklagade till Riksidrottsnämnden - och blev frikänd..!
Vi träffades på redaktionen sedan Ralf fått det positiva beskedet. Stig F tog en bild där pappa Karlsson lyfte upp sonen, de tackade mig och menade att mina artiklar haft stor betydelse för att ärendet slutat så lyckligt.
Kanske var det så.

 BÄTTRE KAN DET INTE BLI  Jag har bevakat 30 alpina SM och aldrig haft mer att, så att säga, skriva hem om, än i Klövsjö/Vemdalen 1983.
Det blev en klang- och jubelföreställning sett med norrbottniska ögon.
Stig Strand, Monica Äijä och Inger Köhler tog guld och Jörgen Sundqvist silver. Så bra utdelning har Norrbotten aldrig haft i ett alpint SM. På den tiden var också länet ett av de ledande alpina distrikten, kanske det allra bästa.
SM i Sunne fyra år senare blev också stort. Norrbotten tog alla tre medaljerna i herrarnas storslalom genom Rickard Andersson, Jörgen Sundqvist och Mats Holmgren.
Dagen innan hade för övrigt Monica Äijä tagit guld i damernas tävling.
Jag och fotografen Göran Ström fick verkligen göra skäl för traktamentet - men det gjorde vi med glädje.

Klang och jubel för Norrbotten vid herrarnas SM i storslalom 1987. Mats Holmgren (t v) blev trea,
Rickard Andersson tog guldet och Jörgen Sundqvist blev silvermedaljör. Foto: GÖRAN STRÖM.

STENIS SLUT - FÖR SÄSONGEN  I slutet av 80-talet började Ingemar Stenmarks karriär att lida mot sitt slut och vid SM i Tärnaby 1988 skulle det komma besked om fortsättningen.
Han skulle ge det mellan åken i slalomtävlingen. Det gjorde han också.
- Jag har bestämt mig för att sluta...
Suckar hördes i den församlade journalistkåren. Nu måste alltså historien skrivas.
Men i nästa andetag sa Ingemar:
...för den här säsongen.
Slalomtävlingen blev för övrigt Ingemars sista SM-start. Han körde ur i första åket.

 LULEÅ-BODEN-MARATON  På 80-talet var det inne att springa maraton. Björns SK startade i samarbete med NSD Luleå-Boden-maraton och genomförde tävlingen under tio år.
Den blev populär och var kul att bevaka. Start vid NSD-huset i Luleå och mål på Björknäsvallen i Boden, mycket folk som tittade på trots att det var lördagkväll och dessutom var vädret oftast njutbart.

 SKANDAL I TÄRENDÖ  I september 1988 inträffade en fotbollsskandal i Tärendö. Hemmalaget tog emot Harads i division IV, det blev irriterat, domaren Helge Eriksson från Kiruna hamnade i centrum och efter matchen blev han attackerad.
Det var Tärendö-ledare, som sprang fram och slog honom i magen.
Uppgifter berättade att det varit oroligt även vid andra matcher i Tärendö och jag skrev en laddad krönika i vilken jag påtalade händelsen, kritiserade klubben och tyckte att man skulle få spela de första matcherna nästa säsong på bortaplan. Så blev det också.
Jag fick många uppskattande kommentarer från fotbollsfolk - dock inte från Tärendö. De hörde dock av sig via brev och fax och jag fick bland annat en inbjudan till Tärendöholmen, nöjesstället...
Jag åkte inte dit.

 NILSSON MOT SVENSSON  Stig F Nilsson, NSD-fotograf och Bodenprofil, kunde ibland vara småvrång, men hade ett gott hjärta och vi kom oftast bra överens.
Det gjorde däremot inte Stig F och landslagsmålvakten Tomas Svensson vid en match i Svenska cupen i handboll mellan Hornskroken och Guif 1986.
Stig F muttrade alltid om det dåliga ljuset i Hildursborg och att han tvingades använda blixt. Det gjorde han den här gången också.
Tomas Svensson gick i taket. Han var van vid betydligt ljusare arenor i vilka det inte behövdes blixt.
Nilsson gav svar på tal, men jag vill minnas att historien slutade i positiv anda.

Stig F Nilsson - fotograf, kollega, kompis och Bodenprofil. Foto: KURT JOHANSSON.

 DUNDRET I MITT HJÄRTA  Första gången jag besökte Dundret var jag så feg att jag inte vågade åka lift utan istället gick jag upp till toppen med skidorna på axeln...
Men ganska snabbt  blev jag modigare och Dundret har haft en stor roll i mitt yrkesliv.
Där har jag trivts, upplevt alla tävlingar från Lilla VM till världscupen, träffat ledare, tränare och aktiva, som man fått en bra relation till och där har jag gjort flera av mina roligaste reportage.
Under många år hade Dundret, Gällivare SK och Malmbergets AIF en betydelsefull roll i det alpina Sverige. Så är det inte idag och det är med sorg i hjärtat man konstaterar det.
Den alpina verksamheten har gått på tomgång under flera år och när Landskrona Ski Club har fyra gånger så många aktiva, som Gällivare SK förstår man att läget inte är bra.

Dundret när det är som vackrast: I strålande marssol från en klarblå himmel. (Eget foto).

 VAIL EN UPPLEVELSE  - That´s it!
Så säger amerikanerna om Vail, skidorten i Klippiga Bergen. Det innebär att betyget är bra.
Den häftigaste resan jag fick vara med om gick just till Vail, som arrangerade alpina VM 1989.
Vail är en av de största skidorterna med fantastiska förhållanden. Räknar man in grannorten Beaver Creek tar det, enligt uppgift, en vecka innan man åkt i alla backar. Den är också en tummelplats för det rika folket.
Amerikanen George Gilette ägde under många år Beaver Creek och större delen av Vail. Han hade en egen metod för att utveckla orten. När han åkte skidor sökte han hela tiden upp nya människor att åka lift med och ställde frågan:
- Om du skulle förbättra Vail - vad skulle du göra då?

Bland alla alpina orter man haft förmånen att besöka sätter jag
Vail i Klippiga Bergen, USA, som nummer ett. Vilket skidområde.

I Vail gjorde jag också ett reportage med Ulf Edborg, duktig och respekterad skidlärare från Luleå. Han kom till Vail på 60-talet, gifte sig rikt och är fortfarande kvar.
Edborg, som idag fyllt 76 år, tog förresten hand om de svenska journalisterna och åkte en dag med oss. Stort.
Det kom han faktiskt ihåg när jag träffade honom vid SM i Björkliden i april 2010.

Ulf Edborg, Mr Ski, kom till Vail på 60-talet och är fortfarande kvar. (Eget foto).

 PINSAMT, NIKLAS  Niklas Wikegård hade flera fina år som tränare i Bodens IK och blev också populär bland supportrarna. Men Niklas första besök blev närmast pinsamt. Då skämde han ut sig.
Niklas var tränare i Väsby, som mötte BIK i Play off 1989. Boden vann och efteråt var Wikegård upprörd på domarna.
Han gick in domarrummet, angrep en av linjemännen, på väg därifrån hånade han Bodentränaren Freddy Lindfors och Niklas vägrade också att gå på presskonferensen.
Han lämnade ishallen på baksidan av hallen och jag minns att jag ropade några väl valda ord efter honom. Den text jag skrev var också rejält saltad.
Men under hans tränarsejour i Boden hade vi en bra relation.

 MUTSKANDALEN  Värsta dagen på jobbet? Jo, den inträffade en februaritorsdag 1990.
Min gamle världscupkompis Sven Jansson, som då jobbade på TT i Göteborg, ringde och berättade att Bodens IK var inblandad i en påstådd mutskandal. Expressen hade slagit på stora trumman.
Såg till att jag fick ett exemplar av tidningen direkt efter lunch. Tidningen - sportchefen Thomas Malmqvist hade skrivit - anklagade Västra Frölunda, Boltic (bandy) och BIK för att ha medverkat i uppgjorda matcher.
Anklagelserna slog igenom med full kraft och min telefon gick röd under eftermiddagen och även delar av kvällen. Kolleger och andra från hela landet ringde. Det var hopplöst att få en lugn stund för att skriva.
Ingen av klubbarna blev fällda och själv är jag helt övertygad om att BIK var oskyldig. Den match man påstods ha varit inblandad i var hemmatchen mot Huddinge i allsvenskan. Fyra spelare pekades ut - bland andra målvakten Ulf Nilsson.
Men han fick pris som matchens lirare..!
Expressen anmäldes, det blev rättegång i vilken tidningen frikändes. Jag fick senare tillfälle att läsa förhörsprotokollet med chefredaktören Bo Strömstedt och det var anmärkningsvärt hur detaljrikt det var.
Men BIK nämndes bara i förbigående vilket än mer styrker klubbens oskuld. Expressen har heller, varken förr eller senare, inte lyckats bevisa att klubben var inblandad.

 FÖR MÅNGA KÄPPAR  Thomas Fogdö tog sitt första SM-guld i hemmabacken på Dundret 1990. Vid presskonferensen efteråt fick han frågan om han kom ihåg sin första tävling.
- Jo, det gör jag. Men jag startade aldrig. Jag tyckte det var för många käppar i banan..!
Detta sagt av en mästare, som senare skulle bli världens främste slalomåkare.

Thomas Fogdö gör tummen upp för NSD-medaljen, som han fick 1992. Foto: STIG F NILSSON.

 FOTOGRAFAVGÖRANDE  Gunnar Westergren, duktig och trevlig fotograf från Piteå-Tidningen, spelade sannerligen en avgörande roll när herrarnas SM-storslalom avgjordes på Dundret 1990.
Jonas Nilsson, slalomvärldsmästare 1985, hade gjort sina åk, ledde och väntade på Fredrik Nyberg, som var i ledning efter första åket.
När "Fredde" passerade porten på Högåsen sa Jonas:
- Han grenslade ju.
Fredrik åkte i mål, hade bästa tiden och utropades som segrare. Men Jonas ledare Lasse Olsson protesterade.
Juryn pratade med portvakten, men enligt honom hade Nyberg åkt rätt. En klubbledare hade videofilmat åket, men inte heller på filmen kunde man se om Fredrik grenslat.
Då klev PT-Gunnar in i handlingen.
- Jag fotograferade Fredrik vid porten. Jag åker in till Gällivare och framkallar filmen.
Sagt och gjort. Efter en timme var Gunnar tillbaka med bilderna - som tydligt visade att Fredrik grenslat.
- Det märkte jag inte. Jag trodde jag åkt rätt, sa "Fredde".
Rättvisa skipades alltså till slut.

 BEBBE - HÅRDAST AV ALLA  Jag har skrivit om många hårda och oömma fotbollsspelare. Den allra hårdaste anser jag vara Bebbe Karlsson från Malmbergets AIF, som jag för övrigt bodde granne med på Gunillagatan i Malmberget.
Bebbe klev aldrig undan, sköt också hårt och och var överhuvudtaget en stor spelare. Kanske den störste i MAIF genom tiderna.
Träning eller match. Bebbe satsade ofta för fullt - det fick vi juniorer erfara när vi tränade med A-laget.
Bebbe hade anbud från allsvenska AIK och Norrköping, men tackade nej och spelade större delen av karriären i MAIF.
Sonen Joachim förde senare det stolta fadersarvet vidare på ett utmärkt sätt. Karlsson jr spelande bland annat i allsvenskan med Trelleborg och Örgryte och var under en kort tid även proffs i Grekland.

 PERCY NILSSON  Percy Nilsson ruskade om svensk ishockey i slutet av 80-talet när han värvade flera stjärnor - bland annat Pekka Lindmark - till Malmö IF och lade grunden till klubbens storhetstid.
1990 mötte Bodens IK skåningarna  i allsvenskan, jag bevakade bortamatchen och bokade in en intervju med Percy. Jag var på plats i ishallen i god tid, men Percy syntes inte till.
Med hjälp av kanslipersonalen fick jag kontakt med honom. Percy hade helt enkelt glömt bort intervjun.
Nåväl, så småningom dök han upp och vi hade ett bra snack. Percy gav bra svar och visade sig också vara en trevlig man med glimten i ögat.
Men en gång blev han lite svart i ögonen. Det var när jag ställde frågan om beskyllningarna om att det förekommit svarta pengar i samband med värvningarna vilket han givetvis förnekade.

 KALLT I VM  Jag har upplevt många kyliga alpina tävlingar, men det har aldrig varit så kallt som när VM-störtloppet för herrar avgjordes i Beaver Creek.
Termometern visade på minus 30!
Naturligtvis var det inte lämpligt att köra tävlingen, men arrangörerna var pressade efter en tid med dåligt väder.

 STOPP VID GRINDEN  I december 1989 lanserade I19 en satsning på skiddamer. Satsningen skulle presenteras vid en presskonferens inne på regementet.
Pressen var givetvis inbjuden och utanför grindarna stötte jag ihop med kollega Kurt Johansson från Kuriren och vi gjorde sällskap in mot vakten. Men där blev det stopp.
- Pressen står inte på den lista jag fått. Ni kommer inte in, sa en vakt klädd i högtidsuniform från 1800-talet.
Det spelade ingen roll hur mycket vi argumenterade. Vakten var orubblig. Vi blev mer och mer irriterade och vi var faktiskt på väg att strunta i presskonferensen. Då fick jag syn på Rolf Jonsson, militär och alpin ledare, som jag kände väl.
Vi förklarade problemet, Rolf kontaktade vakten och plötsligt var vi innanför grindarna.
Presskonferensen var förresten väldigt pampig med bland annat regementschef och landshövding på plats och en storstilad middag på kvällen - men på den fick pressen inte vara med.
Satsningen gav en del framgångar, men gick i graven efter några år.

 AVTRYCK AV ZAUR  Vissa spelare gör större intryck än andra - som till exempel Zaur Svanadse från Georgien.
Han blev spelande tränare i Malmbergets AIF 1991, stannade i sju år, återvände 2006 och tränade Gällivare/Malmberget i två säsonger innan han flyttade hem.
Numera är han förbundskapten i ett av Georgiens landslag, men vill gärna återvända till Sverige.
Zaur är en av de mest meriterade spelarna, som kommit till Norrbotten. 1981 vann han dåvarande Cupvinnarcupen med Dinamo Tiblisi och det var riktigt stort på den tiden. Zaur och hans lagkompisar är fortfarande stora idoler i Tiblisi.
Svanadse var inte bara en duktig spelare, han fostrade också Malmbergets AIF till att spela en underhållande fotboll och inte minst visade han stor ödmjukhet.
Zaur är en av de största fotbollspersonligheter jag träffat genom åren och jag undrar om norrbottnisk fotboll förstod hur stor han var och fortfarande är.

Zaur Svanadse tillsammmans med hustrun Nino. (Eget foto).

 KROKENTRÄNING  Hornskrokens IF var Norrlands bästa damlag i början av 90-talet och var på väg mot allsvenskan - mycket tack vare ryskorna Viktoria Mashkova och Marina Gritjenko.
De kom på hösten 1991 och vid ankomsten frågade de tränaren Kenneth Silverplats hur många gånger laget tränade.
- Vi tränar tre gånger, sa "Silver".
- Oj, i Ryssland tränar vi bara två gånger om dagen, sa Viktoria.
"Silver" menade självklart tre gånger i veckan.

 NOBBEN AV MANNE  Vad jag kan påminna mig har jag bara blivit nobbad från intervju en enda gång. Det var vid alpina junior-VM i Norge 1991.
Emanuel Isaxon från Piteå låg sexa i storslalom efter första åket och var på väg mot ett riktigt genombrott. I det andra körde han dock ur och efteråt var han så besviken att han inte ville uttala sig. Det hjälpte inte hur mycket jag försökte övertala honom.
Dagen därpå bad i alla fall "Manne" om ursäkt.

 FICK INTE SKRIVA  Lilla VM i Boden 1993 upplevde jag med blandade känslor. Jag bevakade fotbollsturneringen, men fick inte skriva eftersom det var strejk på NSD.
Glädje blev det i alla fall genom att Bodens BK med min yngste son Peter Hammarström i laget vann efter 4-1 i finalen mot Älvsbyn - men visst var det trist att inte få skriva om triumfen.

 VISION 2000  Hösten 1992 ramlade Bodens BK ur division IV i fotboll och var mer eller mindre nere för räkning.
Då tänkte några entusiaster med Bengt Heikkilä i spetsen till  och på hösten samma år presenterade klubben "Vision 2000". Den innebar att man senast år 2000 skulle spela i näst högsta serien.
Dit nådde man också, men det tog lite längre än planerat. 2002 vann BBK först division II norra och sedan kvalet (mot Väsby) till superettan.

 BIK SLOG ICING  Pressnack efter Troja/Ljungby-Bodens IK i kvalserien 1994. BIK vann med 4-3 och lokalpressen påtalade för tränaren Niklas Wikegård att man slagit över 40 icingpuckar.
- Än sen. Det är hemmalaget som ska stå för underhållningen, sa Niklas.
Nåt mer blev det inte sagt i ämnet.

 SATT PÅ DUBBLA STOLAR  I början på 90-talet blev Sven-Olof Kuoppola, militär vid S 3, fotbollsordförande i Bodens BK. Det hade inte varit så anmärkningsvärt om han inte samtidigt suttit i styrelsen i Hornskrokens IF.
- Det ska inte innebära några problem, förklarade han.
Hur det gick vet jag inte. Kanske fick han rätt.

 VACKRA ORD  - Dj-la råttskalle.
När Bodens IK 1994 spelade final mot Färjestad om en plats i elitserien hettade det till ordentligt i slutet av första matchen i Karlstad.
Mikael Lindholm blev utvisad och ganska omgående kastades en snusdosa och lite annat in i utvisningsbåset.
Käften glappade som vanligt på Färjestads Håkan Loob och det var inga vackra ord som sades mellan honom och Mikke.
Presskonferensen efteråt blev också närmast pinsam. Den hölls i anslutning till en restaurang och där satt restuaranggäster och flera bekanta ishockeyledare och hånflinade åt BIK-tränarna Niklas Wikegård och Ulf Taavolas kommentarer. Bedrövligt.
Publiken i Karlstad anser jag för övrigt vara den värsta jag upplevt inom ishockeyn genom åren.

 TRAGEDI  Såg på Nordnytt en tisdagkväll i februari 1995 och sändningen avslutades med att man berättade Thomas Fogdö skadat ryggen under träning i Åre.
- Synd. Då missar han kanske några tävlingar, tänkte jag.
Men det var betydligt värre än så. Det stod tidigt klart att Thomas var svårt skadad och redan morgonen därpå kom rapporterna om att han blivit förlamad. Karriären var över.
Då grät jag.

När Thomas Fogdö skadades startade han en fond, Acitve Life Foundation. I samband med VM i Åre
kördes en tävling med legender för att dra in pengar till fonden. Bilden är från prisutdelningen.
Thomas ses i förgrunden och bakom känner vi igen Lars-Börje "Bulan" Eriksson (t v), Ingemar Stenmark,
Bengt Fjällberg och Franz Klammer. (Eget foto).

 UNDERHÅLLANDE SNACK  Det var inte bara det sportsliga som var underhållande under de stora åren för Bodens IK 93-95. Även presskonferenserna höll bra klass.
Där satt Niklas Wikegård, högg som en terrier och talade ofta i rubriker.
Bredvid satt Ulf Taavola, som den kloke pudeln.
En som alltid hade svårt för BIK-duon var Pasi Mustonen från Kiruna. Han kunde aldrig riktigt erkänna Bodens storhet.

 HOA-HOA-SHOW  Invigningar, vad det än gäller, brukar ofta vara ganska trista tillställningar. Dock inte när Nordpoolen i Boden slog upp portarna i december 1995 och brottningslokalen invigdes.
Lennart "Hoa-Hoa" Dahlgren hade engagerats och han bjöd på verkligen på sig själv och lockade till många skratt.
"Hoa-Hoa" berättade bland annat om sin gamle kompisen Frank Andersson.
...så träffade jag Frank Andersson. Då fick jag lära mig mycket - både på och utanför mattan..!
En historia som han drog var den bekanta om när de delade lägenhet, Frank gick ut för att köpa mjölk och kom tillbaka tre månader senare - utan mjölk.
- Kul att du är tillbaka, Frank. Men va´fan har du mjölken?

 SASSES STRAFF  Kanske är det det mest dramatiska ögonblicket under 44 år: Ulf "Sasse" Sandströms straff mot AIK i Globen i april 1994.
Ni kan säkert bakgrunden: BIK kunde förlora med två mål, men lång under med 0-3 när man fick straff 1,47 från slutet.
AIK-fansen blev vansinniga när domslutet förkunnades, man kastade in saker på isen, domaren beordrade omspolning och kanske blev det BIK:s öde.
"Sasse" fick inte möjlighet att lägga straffen direkt, istället måste han sitta i Globens inre och hann säkert fundera hur mycket som helst över den uppgift som väntade.
Det var givet att "Sasse" skulle lägga straffen. Han hade gjort mål på de fem tidigare straffarna under säsongen.
När "Sasse" tog fart från mittlinjen buade AIK-supportarna högljutt och när Rolf Ridderwall räddade höll Globen på att sprängas.
Efteråt upplevde jag en av de tyngsta stunderna genom åren. "Sasse" var givetvis det givna intervjuobjektet, men samtidigt gällde det att ha fingertoppskänsla. Alla förstod ju att han var förkrossad.
När vi kom in i omklädningsrummet såg vi "Sasse" sitta på en bänk med tom blick och en Fantaburk i näven. Men han var oerhört stor i ett svårt ögonblick och svarade klokt på våra frågor.
- Ridderwalls räddning kom som en chock. Jag blev alldeles tom, sa han.
Men vad hade hänt om "Sasse" gjort mål? Det vågar man knappt tänka på. Det hade AIK-supportrarna aldrig kunnat acceptera och då hade förmodligen den största skandalen i svensk ishockey inträffat.
En minnesbild: När BIK-spelarna lämnade isen efteråt sprang en medelålders man i glasögon, slips och cardigan ner från sin läktarplats mot spelaringången och skrek något mot Bodenspelarna.
Det var knappast något berömmande, istället spydde han säkert ut sitt hat. Stämningen i Globen i samband med upplösningen var rent otäck.
"Sasse" är för övrigt en av de trevligaste idrottsmän jag träffat. Nu sitter han i rullstol, förlamad från midjan och neråt. Ibland är livet oerhört orättvist.

Ulf "Sasse" Sandström deppar i omklädningsrummet efter straffmissen mot AIK.
Tala om en bild, som säger allt. Foto: PÄR BÄCKSTRÖM.

 BJÖRNS BÄST I BANDY  Tänka sig att lilla Svartbjörnsbyns IF en gång var bäst i Sverige - ja kanske i hela världen. Under hela 80-talet och halva 90-talet var föreningen landets starkaste lag i rinkbandy.
SIF vann bland annat SM-guld 1985 och 1986 och blev norrlandsmästare 1992 och 1993.
Under tre år (1985-87) representerade också hela laget Sverige i landskamper mot Finland.
30 spelare blev uttagna till landslaget under en tioårsperiod och gjorde tillsammans 161 landskamper.
En lysande presatation av en trivsam förening med eldsjälen Bosse Johansson i spetsen.

 SM MED SORGKANT  Jag har upplevt många festliga dagar i alpina SM, men också en oerhört sorglig. Vid mästerskapen i Tärnaby 1993 kraschade Carin Thorin från Gällö under störtloppsträning, hamnade i koma och dog några dagar senare.
Damerna skulle tävla i storslalom den dagen, men istället för kamp om medaljer blev det en gripande minnesstund i kyrkan.

 BILJARDMÄSTERSKAP  I november 1993 arrangerades DM i biljard i Boden. Jag följde finalen på söndagseftermiddagen och gjorde en sedvanlig intervju med segraren.
Vi skulle träffas flera gånger senare, men i helt andra sammanhang.
Vem det var? Jo, Brolle Junior.
Vet ni förresten varför Brolle slutade spela biljard? Han ledsnade på att stå i kö..! (OBS vitsen).

Brolle - eller Kjell Junior Wallmark som han egentligen heter - under ett framträdande hemma i Boden.
Foto: ANDERS HJORTENKLEV.

 FOGDÖ STÖRST  Största alpina ögonblicket? Jag har fått uppleva VM-guld med såväl Ingemar Stenmark, Jonas Nilsson, Pernilla Wiberg som Anja Pärson - men nummer ett blir ändå Thomas Fogdös slalomtriumf i den totala världscupen 1993.
Tänka sig en norrbottning korad till världens bäste slalomåkare. Så oerhört stort.
Det stod mellan Thomas och Alberto Tomba inför sista tävlingen i Åre. Tomba föll i första åket och Thomas kunde defilera hem segern.
Marssolen värmde och lyste upp prispallen några timmar senare när han kunde greppa kristallkulan som bevis på att han var bäst i världen, han kunde ta emot folkets jubel och även få en kyss av Lill-Babs..!
Då kändes det extra bra att vara norrbottning.

Thomas Fogdö med kristallkulan, som bevis på att han var världens främste slalomåkare 1993.

 VILKA TIDER, BIK  1994 ruskade Bodens IK om hockey-Sverige, chockade etablissemanget och till slut var man bara ett mål från att gå upp i elitserien.
Ingen kan glömma matchen mot AIK den 15 april 1994. BIK hade råd att förlora med två mål, men förlorade med tre (0-3) i en av de mest dramatiska matcher som spelats i kvalseriehockey.
Ulf "Sasse" Sandström hade kunnat bli hjälte, men Rolf Ridderwall räddade hans straff i slutminuterna.
Det känns fantastiskt att man fick vara på plats i Globen och uppleva den match, som hade kunnat bli magisk - sett med norrbottniska ögon.
Det hände mycket under säsongen och inte minst minns vi den "magiska veckan". Den inträffade i januari 1994. Under månadens sista fem dagar spelade BIK tre allsvenska matcher:
Huddinge 5-0, Björklöven 7-0, Färjestad 6-4 - så blev resultaten.
BIK ledde allsvenskan över OS-uppehållet och var hetaste laget i landet.
Boden snuddade vid elitserien även nästa säsong. Då förlorade man den avgörande matchen mot Rögle i näst sista omgången av kvalserien.
Sånt drag, som det var kring ishockeyn i Boden de här åren kommer man aldrig mer att få uppleva.

 TRÄNARSÅGNING  Hedens IF var ett duktigt division III-lag under många år på 90-talet. En av tränarna var Peter Grundström och han hade ibland ett hetsigt humör.
Som den gången när Heden förlorat hemma på Olympia efter en bedrövlig insats.
Efteråt pratade Grundström med mig och kollega Mickelsson och sågade sitt lag å det grövsta. Vi trodde knappt våra öron, men antecknade flitigt.
Spelarna reagerade när de läst måndagens tidning och på mångskvällen fick Grundström sparken.

 SERGE LANG  Undrar hur den alpina sporten sett ut om inte Serge Lang funnits? Förmodligen hade den inte haft samma status, som den har idag.
Stor, bullrig, kunnig, trevlig - så kan man beskriva journalistlegenden, som föddes i Schweiz.
Serge Lang var mannen bakom den alpina världscupen, som startade hösten 1966 och det är bland det viktigaste som hänt den alpina sporten.
Han hade stor makt, elaka tungor kallade honom för "Idi Alpin" och Lang beskylldes även för att motarbeta Ingemar Stenmark när denne var som bäst, men att han skulle ha gjort det förnekade han.
- Jag har alltid beundrat Stenmark, sa han.
Serge Lang var också frontfigur när det gällde den alpina presservicen och grundade uppskattade publikationen "Biorama".

Serge Lang - en mäktig och kunnig man inom den alpina sporten. (Eget foto).

 GRATISMÅL  Tror det var i början av 2000-talet. Satt i pressrummet på Björknäsvallen och såg Vittjärvs IK spela match på konstgräset på läktarens baksida.
Vid ställningen 2-1 gjorde VIK mål, samtidigt trillade min penna ner på golvet, jag böjde mig ner och plockade upp den och när jag tittade ut mot planen var spelet redan igång.
Oj, va´ snabbt det gick tyckte jag och frågade mina "bisittare" Janne och Martin Olofsson om det dömts mål.
- Visst, absolut, blev svaret.
Noterade 3-1, skrev också ett referat med det resultatet - det var bara det att målet aldrig godkänts..!

 BOWLINGEN I TOPPEN  1966 invigdes bowlinghallen i Boden och det tog inte många år så var Bodens BS i eliten. Höjdpunkten kom 1995 när man vann lag-SM i Malmö.
En strålande prestation och en av de största segrarna för idrotten i Boden. BBS utmanar fortfarande toppklubbarna, men har missat kvalet till elitserien de två senaste åren.
Jag skulle gärna se en hårdare satsning träningsmässigt. Då skulle BBS etablera sig i elitserien. Har ofta tyckt att bowlingspelarna i norr tränar för lite. Ingen har sagt emot.

 HERMANN NOGLER  I det svenska laget kallades han ofta för "Gubben". Men det var inte sagt som något elakt, tvärtom.
Hermann Nogler var en populär tränare och ledare.
Italienaren är kanske den största personlighet jag träffat. Han var kunnig, temperamentsfull, färgstark och elegant. Kort sagt: en intressant människa.
Hermanns betydelse för det alpina Sverige kan inte heller nog framhållas. Jag anser att han är en av tre personer som framförallt ska äras för att Sverige blivit en stor alpin nation.
De andra är Calle Briandt och Ingemar Stenmark.
Calle var eldsjälen, Hermann professorn och Ingemar mästaren.

Hermann Nogler tillsammans med Gudmund Söderin och tränaren
Olle Rolén efter slalomtävlingen i VM 1974. (Eget foto).

 ÅKTE SOM EN KARL  Det hände på Dundret i mitten på 90-talet. Alpina skidgymnasiet körde ett träningspass och på plats var även landslaget. Förbundskaptenen Anders "Sunken" Sundqvist stod tillsammans med Roger "Speedo" Spets, en av tränarna på gymnasiet, och tittade på träningen.
- F-n va´ han åker, sa "Sunken" om en av åkarna.
- Han, sa "Speedo". Det är en hon..!
"Han" var Tanja Poutiainen från Finland, som något år senare vann JVM och så småningom etablerade sig i världstoppen.

Tanja Poutiainen åkte som en karl på Dundret - här jublar hon efter guldet i JVM i slalom 1997. (Eget foto).

 UTKASTAD  Jag har varit inne i ett otal omklädningsrum, men bara blivit utkastad en gång. Det var efter en Play off-match 1998, som Bodens IK förlorat mot Timrå IK med 1-5.
Målvakten Olov Modig var ordentligt uppretad på lagkamraterna och skulle lägga ut texten när han fick syn på mig.
- Å du går ut, sa han med en blick som fick omgivningen att frysa.
Det var bara att göra som "Belo" sa.

 INTE FRÄLST  Tjejerna i IBK Boden lockade storpublik till Hildursborg och utmanade de stora klubbarna innebandy.
2008 ramlade laget ur elitserien och nu har man även åkt ner i division II.
Att IBK fick kliva av elitserien var väl inte så anmärkningsvärt, däremot att man spelade tio säsonger i eliten. Det är värt all respekt.
Men, IBK-tjejer - ni lyckades aldrig frälsa mig. Jag kommer aldrig att bli någon supporter av innebandy.
Men IBK bjöd under alla år på det överlägset bästa pressfikat.

 BRÄNNBOLLS-MAGISTERN  Första gången jag träffade Håkan Åsell var på läroverket i Malmberget i början av 60-talet. Han var "brännbollsmagister", tränare i alpint och fotboll och jag gick i realskolan.
Det blev början på en relation, som fortfarande lever. Vi talas ofta vid på telefon och samtal med Håkan brukar alltid vara uppfriskande.
Håkan är kanske den tränare jag kommit närmast. Jag anser också att han är en av de bästa alpina tränarna Sverige någonsin haft. Under många år var han tränare i Gällivare SK liksom vid skidgymnasiet i Gällivare/Malmberget och Håkan har även varit flitigt engagerad av Svenska skidförbundet.
Magistern har framstått - och gör det fortfarande - som oerhört kunnig, engagerande och pedagogisk. Han har också alltid haft glimten i ögat vilket uppskattats.
En bekräftelse på hans kapacitet är att han fostrat stora åkare som Thomas Fogdö, Pia Gustafsson, Monica Äijä, Inger Köhler Anna Bodén och Anton Lahdenperä.
Håkan har också varit framgångsrik fotbollstränare. 1968 förde han upp Gällivare SK till division II, som då var serien under allsvenskan.
En kul historia: 1969 deltog Håkan på en tränarkurs i England, huvudföreläsaren tvingades lämna återbud i sista stund och Håkan fick frågan om han kunde gå upp i talarstolen.
Han tackade ja och berättade om träningen i norr i snö, kyla och mörker.
- Förvåningen blev stor när jag sa att vi ibland tvingades träna i ljuset från billyktor. Det kunde man knappt tro.

Håkan Åsell, "Brännbollsmagistern", från Gällivare, anser jag vara en av landets främsta
alpina tränare genom tiderna och vi har känt varandra i snart 50 år.
Här är vi i Norge på junior-VM 1991. Foto: NISSE SCHMIDT.

 SVERIGE  Vi svenskar har ibland lite lätt tro att Sverige är världens medelpunkt. Så uppfattas vi inte i omvärlden.
Ett bra exempel: Vid alpina VM i Schweiz 1987 skulle jag och kollega Gunnar Jonsson från Västerbottens-Kuriren åka tåg från Geneve till VM-orten Crans Montana.
I samma kupé satt ett äldre par, det hörde att vi var utlänningar och undrade varifrån vi kom.
- Sweden, sa vi.
???
- Schweden.
???
- Svezia.
???
Vi försökte med ytterligare något språk, men den sista pusselbiten föll inte på plats för paret. Det fick fortsätta fundera på varifrån de två gentlemännen hörde hemma.

 VM-APPLÅDER  Lite genant kändes det, men det var ändå småkul. 2001 vann Anja Pärson VM i slalom i St Anton och när jag lämnade presscenter sent på kvällen applåderade utländska kolleger..!

 CHARMKURS  Har alltid haft ett gott förhållande till Lars "Brolla" Svensson, icke obekant fotbollstränare. Men efter sista matchen 2001 blev det för en kort tid frost i luften.
Bodens BK hade förlorat i Robertsfors, jag pratade med Dave Roberts och gick därefter över till "Brolla", som intervjuades av kollega Mickelsson på NK.
Jag kom i slutet av intervjun och lät mig nöjas med vad jag fick höra. Då sa "Brolla" surt:
- Ska du inte prata med mig? Jag är ändå ansvarig.
Snäll som man är fick "Brolla" utveckla sin förklaring till nederlaget. På väg ut från arenan stötte jag på klubbdirektören Ingemar Ek och väste till honom:
- Skicka tränar´n på charmkurs.
Senare har jag påmint honom och Ek har svarat:
- "Brolla" har gått kursen, men ännu inte klarat examen

 ÖDMJUKHET  Niclas Wallin är en av de mest ödmjuka idrottsmän jag träffat och han har haft en framgångsrik karriär i NHL.
Ödmjukheten kan han säkert ha fått av föräldrarna Carola och Bengt-Åke. De har stöttat Niclas under hela karriären och Bengt-Åke var den som lade grunden till när han skjutsade Niclas till träningen fem dagar i veckan under flera år.
Eftersom Bengt-Åke jobbade i Luleå blev det närmare 30 mil varje gång.
Niclas är också värd all beundran. Förutom sin ödjmukhet har han verkligen givit viljan och målmedveten ett ansikte.
Träffade honom första gången när han spelade fotboll i Harads IF och jag var verksam i Bredåkers SK. Niclas hade kunnat gå långt även i fotboll och spelade bland annat i pojklänslaget.
17 år gammal valde Niclas att helt satsa på ishockey och det har han aldrig ångrat. Men att han skulle hamna i NHL trodde jag inte.
Nu har Niclas spelat tio säsonger i Nordamerika och vunnit Stanley Cup, det största en ishockeyspelare kan vinna. Fantastiskt.

2006 vann Niclas Wallin Stanley Cup. I augusti visade han upp segerbucklan på Brännastrand i Boden. (Eget foto).

 SUPERETTAN-MISS  Det största som hände fotbollen i Bodens BK under mina 44 år var när man gick upp i superettan hösten 2002. Men var fanns jag när den avgörande matchen i Väsby spelade? Jo, i ett flygplan över alperna.
Och inte nog med det: Jag missade första matchen på Björknäsvallen också. Allt på grund av felaktig planering av en semesterresa till Spanien.
Jag kommer alltid att gräma mig över att jag inte var på plats och jag har också fått ta en och annan gliring för detta. Men det var heller inte fel att träffa aporna på Gibraltar..!

Bodens BK gjorde första säsongen i superettan 2003. Så här såg programmet ut. Spelaren är Robert Stoltz.

 STORLAG PÅ VALLEN  Engelska fotbollslag har alltid varit mytomspunna och givetvis skapade det stort intresse när Leeds United, första lag från Premier League, kom till Boden och Björknäsvallen 1999. Engelmännen hade ett veckolångt träningsläger och spelade en match.
Senare kom Aston Villa, Tottenham, Southampton, Charlton och Leeds en andra gång.
Matcherna på "Vallen" var uppskattade och lockade storpublik. Mot Aston Villa 2003 kom det över 7000 åskådare. BBK kunde också räkna i ett bra ekonomiskt netto under alla år och de engelska matcherna satte verkligen färg på den norrbottniska fotbollssommaren. Tyvärr blev Leeds besök 2004 det sista.

 PROBLEMBARN  Jonna Kettunen var världens bästa innebandyspelare när hon kom till IBK Boden. Men Jonna motsvarade endast glimtvis förväntningarna, trivdes aldrig med varken laget eller stan och spelade bara en säsong.
Efter en förlustmatch i Hildursborg sa hon:
- Tänk om man ändå vore NHL-spelare i ishockey.
Varför det?
- Då kunde jag bli såld till ett annat lag..!
Det brast också i respekten för lagkamraterna. Som vid en match i Falun. IBK hade tagit time out - då satte sig Jonna en bit bort från de öviga och borstade tänderna med eltandborste..!

 DÅ GICK SÄKRINGEN  Ungefär en månad efter att Bodens BK gått upp i superettan 2002 fick jag höra rykten om att Per "Palle" Johansson var på väg till klubben. Han spelade i Norge dit han kommit  från Gais.
- Det stämmer, sa Ingemar Ek. Men du kan väl vänta till i morgon innan du skrivet något.
Snäll som man alltid varit gjorde jag som Ingemar ville. Men dagen därpå hade Norrbottens-Kuriren nyheten - med uttalanden av Ek.
Då gick alla säkringar. Jag ringde upp Ingemar och skällde som jag aldrig gjort förr.
- Du, jag, jag ringer senare, sa Ingemar där han satt vid frukostbordet hemma i Bensbyn.
På eftermiddagen fick jag ett sms i mobilen. Ingemar ville träffa mig på kansliet.
När jag kom dit sa han:
- Du har helt rätt. Nu ska vi se över rutinerna hur vi ska hantera informationen från klubben.

 STOR LEDARE  Jag har haft göra med många duktiga tävlingsledare genom åren och jag anser att den störste är Janne Frank, militär och skytteledare från Boden.
Janne hade glimten i ögat, han hade kunskap, organisationsförmåga och kunde ta folk på rätt sätt.
Tyvärr lever han inte längre. Janne Frank dog 2004.

 VILKEN LIRARE  Det är många lirare som setts i Björknäshallen och jag undrar om inte Jan-Roger Strand är den störste.
Jan-Roger kom från Brynäs, gjorde lumpen samtidigt som jag på LV7 och stannade två säsonger, 1968-70.
Han var en otrolig tekniker, men tog aldrig riktigt tillvara sin talang och blev till slut bara en i mängden. Jan-Roger hade kunnat nå NHL. Så bra var han.

 SKATTESMÄLL  En bit in på 2000-talet åkte Bodens BK på en rejäl skattesmäll. Det handlade om svarta pengar till fotbollsspelare och klubben tvingades betala närmare 500 000 kronor i straffskatt. Dessutom drabbades flera spelare och även ledare hårt.
Intressant i sammanhanget är att det var en ledare från IFK Luleå, som avslöjade skatteaffärerna. Han ska vid ett tillfälle ha sagt:
- Nu ska jag sänka BBK.

 FOTBOLLSPINA  Ingemar Ek är en av norrbottnisk fotbolls stora ledare, han älskar fotbollen och har levt med den i hela sitt liv.
Men vid en intervju jag gjorde 2005 sa han:
- Fotbollen är en pina.
Känslan blev måhända extra stark under hösten samma år när BBK ramlade ur superettan.
Ska också säga att Ingemar Ek är en ledare jag haft största respekt för och vi hade en god relation under alla år.

Ingemar Ek blev avtackad med blommor, standar och tavla vid Idrottsfesten i Boden 2009.
Foto: ANDERS HJORTENKLEV.

 BODENS IK  Den 5 december 2005 tog en vacker saga slut. Bodens IK gick i konkurs efter 18 år.
Sista matchen spelades i Kiruna dagen innan. I slutminuterna hettade till varpå Kirunatränaren Freddy Lindfors ropade till sitt lag:
- Ta det lugnt, Boden har råd att ta ett matchstraff. Det har inte vi.
Tänk att Freddy Lindfors kunde sjunka så lågt att han måste håna en av sina gamla klubbar när den var på väg att rasa ihop.
Bodens HF sjösattes redan dagen därpå, men ishockeyn i stan får idag kämpa för att överleva. Man vaskar fram många talanger, men innan man hinner skörda frukterna har talangerna rövats bort av stora stygga vargen - alltså Luleå Hockey.

 SPEAKERMISS  Division III-fotboll på Olympia i Heden. I speakerhytten satt Roger Larsson, kompis och kollega.
-...så hälsar vi Luleå SK välkommen till Olympia, sa han.
Det lät ju bra. Det var bara det att Heden mötte - IFK Kalix..!

 SAMARBETE  Efter ishockeysäsongen 1998 kallade Norrbottens ishockeyförbund till presskonferens med samtliga klubbar i division I samt Luleå Hockey närvarande.
Det var mycket som sades. Bland annat sa Jörgen Eriksson, klubbdirektör i Luleå Hockey, detta:
- Nu måste vi inom norrbottnisk ishockey samarbeta.
Ett par veckor senare värvade Luleå både Ulf Taavola och Igor Matushkin från Bodens IK.
Samarbete?

 SPONSORER  Bodenkillen Rickard Noberius åkte i flera år i landslaget i skidskytte. Han vann SM-guld och nådde som bäst en niondeplats i världscupen.
I likhet med konkurrenterna hade han sponsorernas namn på tävlingsdräkten, men två skilde sig från de övriga.
På ena byxbenet stod det "Mamma", på det andra "Pappa".
Största sponsorerna kan tänka.

 FRANK ANDERSSON  Jag har träffat Frank Andersson två gånger. Första gången var när han åkte på turné efter VM-guldet 1977, andra gången var i slutet av 90-talet då han var anställd av Svenska brottningsförbundet, som en slags PR-man. Frank besökte skolor och klubbar.
I Boden hade han sällskap av sin gravida flickvän.
- Jag trivs med livet. Det ska bli jättekul att bli pappa, sa han.
Några veckor senare såg jag en rubrik på löpsedelen för en av skvallertidningarna:
"Flickvännen övergiven av Frank".

 KOSTSAMT JUBEL  Tommy Eliasson, en av de absolut trevligaste idrottsmän jag träffat, vann ÄJSM i storslalom i Storklinten 2000 och jublade förstås efteråt.
Men jublet blev kostsamt. Tommy föll i målfållan och ådrog sig en ryggskada, som störde honom under många år och klart påverkade karriären.
Tommy sadlade om, satsade på skicross och tog klivet in i världseliten. Som bäst blev det en tredjeplats i världscupen och Tommy fick åkte också OS 2010. Imponerande.

 DESTIN MAKUMBU  Destin Makumbu är, på mer än ett sätt, den färgstarkaste spelare, som spelat i Bodens BK.
Han kom till Boden kring nyår 2002.
- Jag trodde jag kommit till helvetet, sa han när jag intervjuade honom inför premiären i superettan 2003.
Nåväl, Destin fann sig snabbt tillrätta, framstod ofta som en av de bästa spelarna och blev publikfavorit - framförallt hos "Garage-Nisse", hans störste supporter.
- Makumbus boll, ropade Nisse i stort sett i varje match.
Sedan spelade det ingen roll om Destin satt på bänken eller inte.

 VÄRLDMÄSTARBYN  Under en tid i början av 2000-talet kunde man läsa "Välkommen till världsmästarbyn" på en skylt när man åkte genom Vittjärv. Vittjärvs IK hade under flera år landets bästa damlag i skidorientering i Ida Wikström-Holmgren, Anna-Karin Segerlund och Stina Grenholm. Den sistnämnda vann också VM-guld 2002 - därav skylten "världsmästarbyn".

 MIRAKLET I FALKENBERG  Egentligen skulle det inte gå. Bodens BK hade knappt varit över nedflyttningsstrecket i superettan säsongen 2004. Nu väntade en ödesmatch i Falkenberg och den spelades på en vattendränkt plan.
BBK måste ta minst en poäng - men då krävdes att Enköping förlorade eller tappade poäng i Örnsköldsvik mot Friska Viljor.
Enkelt uttryckt: BBK måste ta en poäng mer än Enköping.
Utgångsläget kunde således ha varit bättre och inte inte stärktes möjligheterna när Enköping gjorde 0-1 redan i första minuten.
I paus var BBK i division II - men sedan började pusselbitarna falla på plats. Friska Viljor kvitterade och tog ledningen, BBK gjorde 0-1 (Sampo Koskinen), Falkenberg kvitterade, men Boden var fortfarande kvar ovanför strecket.
Det återstod mycket och jag måste erkänna att jag led alla helvetes kval på läktaren.
- Det här är värre än Globen 94. Nu tar jag en promenad, sa jag till kollega Johan Håkansson.
Jag vandrade bort till andra sidan, träffade Mats Engström och Ingemar Ek, som var så nervösa att de såg andra halvlek bakom och vid en korvkiosk i ena hörnet.
Till slut frälste Wolde Harris alla BBK-are. Jamaicanen hade blivit ifrågasatt under hösten, nu gjorde han sitt fjärde och viktigaste mål, 1-2.
Harris jublade och sprack upp i ett leende så att hans guldtand lyste upp Falkenbergs IP.
Efteråt minns jag att omfamnade både hustrun och BBK-tränaren Christian Samuelsson.
Matchen kommer att gå till historien som "Miraklet i Falkenberg".

Det skulle inte gå, men det gick. Bodens BK klarade sig kvar i superettan 2004 genom "Miraklet
i Falkenberg". Här ses tränaren Pär Millqvist skrika ut sin glädje.

 AIK-MATCHEN  Jag vet inte hur många matcher jag sett på Björknäsvallen, men jag vet vilken jag minns bäst:
BBK-AIK i superettan 2005, 5-1.
Det var en match när allt föll på plats för BBK. Man gick raskt fram till en 3-0-ledning, AIK reducerade till 3-1 och dominerade, men BBK kom tillbaka och skrev ner den kanske mest meriterande segern i klubbens historia. Allt inför en storpublik på över 7000 åskådare.
På presskonferensen efteråt hyllade AIK-tränaren Rickard Norling BBK samtidigt som han suckade över sitt eget lag.
BBK:s Per Millqvist, som tidigare varit både spelare och tränare i AIK, konstaterade att BBK fått en lektion (!) av AIK när det gäller passningsspel.
Det borde ha sprakat av glädje och stolthet om Millqvist. Det gjorde det inte och efteråt lär han också ha gått in i AIK:s omklädningsrum och bett om ursäkt för att BBK vann..!
Förlusten sved oerhört hos stockholmarna och på deras hemsida kunde man dagen därpå läsa en artikel med rubriken:
"Tjernström om skammen i Boden".
Millqvist är för övrigt den märkligaste tränare jag träffat. Det gick knappt att föra ett samtal med honom. Han vantrivdes och hade en attityd som möjligen gått hem på Kungsgatan i Stockholm, men definitivt inte på Kungsgatan i Boden.
Apropå minnesvärda matcher på "Vallen": BBK-Norrköping 5-0 i augusti 2003 var heller inte dum.

 MÄRKLIG MATCH  Bodens BK-Ljungskile i superettan 2005 - det är kanske den märkligaste match jag upplevt på Björknäsvallen.
BBK låg illa till, en seger skulle dock innebära att kontraktet nästan var klart.
Men det började illa. Destin Makumbu blev frilägesutvisad - för övrigt ett diskutabelt domslut - och lämnade planen gråtande. Utvisningen innebar att han missade sista matchen mot Mjällby.
Peter Gitselov stod på två varningar och drog onödigt på sig en tredje. Därmed var även han borta.
Sedan, i andra halvlek, gjorde "Gits" det mål som hade kunnat rädda kvar BBK - men som aldrig blev mål..!
Gitselov direktsköt med vänstern, bollen tog i hjulet inne i målet och studsade ut. "Gits" började jubla, men fick snabbt jublet i halsen när domaren inte blåste för mål.
BBK-arna protesterade, men domarna ville inte lyssna och bara en stund senare gjorde Ljungskile 0-1 på ett drömmål.
Ibland kan fotbollen vara orättvis.

 UTTERN STÖRST  Sven Utterström är Boden störste idrottsman genom tiderna. Bland annat tog han OS-guld och fick Svenska Dagbladets bragdmedalj för segern i Holmenkollens 5-mil 1932.
Tyvärr träffade jag aldrig "Uttern". Han dog 1979 och har senare hedrats med en staty vid Kungsbron.
Däremot träffade jag hans son, Arne. En lite speciell person, som bland annat startade "Utternloppet" till minne av pappan.
Organisationen kring loppet var dock inte i klass med ambitionen hos Arne och till slut lades det ned.

Sven Utterström är Bodens främste idrottsman genom tiderna och har fått ett minnesmärke,
som står vid Kvarnängen. (Eget foto).

 TOLVSLAGET  Under många år bevakade jag Tolvslaget i golf i Degerbäcken utanför Boden. Det var en fascinerande tävling på många sätt.
Det spelades ofta högklassig golf, men det som framförallt gjorde intryck var miljön. De avgörande puttarna sänktes vid tre-fyra tiden på morgonen när solen började gå upp, gräset var daggvått och fåglarna kvittrade.
Tolvslaget bjöd på något man aldrig kunde uppleva i någon annan tävling. 

 KRITIK FRÅN BIK  Jag skrev massor av artiklar om Bodens IK genom åren, det var också roligt jobba mot klubben och vi hade en bra relation. Men det finns heller ingen klubb jag fått ta emot så mycket kritik ifrån. Det blev framförallt märkbart med internets intåg och möjligheterna att skriva anonyma kommentarer på nätet.
Minns vid ett tillfälle när supporterklubben Red Storms ordförande skrev:
...så uppmanar jag allt abonnenter att säga upp pisstidningen NSD..!
Så oerhört korkat. Men skribenten begrep naturligtvis inte hur inlägget försvårade BIK:s möjligheter att få sponsring och försämrade relationerna gentemot NSD.

 BRIAN BÄST?  Under åren i superettan värvade Bodens BK många utländska spelare, men de flesta gjorde inget större avtryck.
En som man dock kommer ihåg är Brian Dunseth, försvarsklippa och lagkapten i det amerikanska OS-laget 2000.
Dunseth imponerade kanske mest i luftspelet med sin spänst, timing och styrka. Jag anser att Brian är den bästa spelare, som kommit till BBK och egentligen är det smått otroligt att Ek & Co lyckades värva honom.
Tyvärr stannade han bara en säsong, 2004.

 HAN FICK RINGA  Under många år skrev jag Handbollsronden. Eftersom NSD inte har så stor spridning i piteorten blev det inte så mycket skrivet om Strömnäs, Lillpite m fl.
Det uppskattades inte av den kvinnliga tränaren i ett av pitelagen. Hon kom med kritik vid ett antal tillfällen - men det var hennes man, som fick ringa och framföra den..!

 HUR KUNDE DET HÄNDA?  Det var i september 2005. Bodens BK hade slagit AIK med 5-1 och Trelleborg med 2-1 i superettan.
Laget låg i tabellens mittenskikt, det var elva poäng ned till nedflyttningsstrecket och bara sex matcher kvar.
Minns att jag i Fotbollsronden gratulerade BBK till nytt kontrakt.
Men laget rasade ihop fullständigt, förlorade alla sex matcher och gjorde inte ett enda mål. 0-1 i sista matchen mot Mjällby innebar att BBK ramlade hur den näst högsta serien.
Hur kunde det hända? Jag har fortfarande inget givet svar.

 KUNGEN  Så märkvärdigt är det kanske inte, men jag måste erkänna att det ändå är roligt att ha träffat och pratat med kungen, Carl XVI Gustaf. Det hände vid skid-SM i Boden 2006.
Det var mycket hysch-hysch kring kungabesöket och det skulle vara närmast omöjligt att få träffa honom.
Men när kungen var på väg in i skidstadion efter en milrunda på skidor frågade jag hans adjutant som stod vid målet om det var okay att jag ställde några frågor.
- Visst. Det är inga problem.
När kungen kom presenterade jag mig, tog i hand och frågade vad han tyckte om banorna, om han åker skidor ofta och om han hade någon favorit.
Det var inga frågor jag kände stolthet över. Självklart hade det varit häftigare om jag frågat om vad han tyckte om Madeleines uteliv, var han hade sin Silvia och när Victoria skulle gifta sig..!

Kungen, Carl XVI Gustaf, under skid-SM i Boden 2006. Foto: ANDERS HJORTENKLEV

 KIRUNASUPPORTRAR?  Jag har besökt Lombias fotbollsarena i Kiruna en gång. Det var 2006 när Kiruna FF och Bodens BK möttes i division I.
Inne på arenan mötte jag en bekant, en ledare, som sålde lotter.
- Kul att du är här. Men du ska veta att vi tycker att du skriver alldeles för mycket om BBK.
I returen i Boden i augusti vann BBK med 2-0 och på väg från Björknäsvallen stötte jag ihop med samme ledare.
- Nu är du väl glad, va. Nu när dina favoriter vann, sa han lite hånfullt och av andedräkten att döma var det inte the han druckit före matchen...

 SKYTTE I BODEN  44 år som sportjournalist i Boden innebar många artiklar om skytte. Det var ganska givet. Skyttet i Boden har alltid hög klass. Man har vunnit såväl SM, som nordiska mästerskap och man har dessutom alltid varit duktiga arrangörer.
Höjdpunkten var EM i sportskytte 1995.
Det har också funnits många eldsjälar och jag vill framförallt nämna en: Torgny Lindfors, som också haft att göra med i andra sammanhang. Torgny har alltid varit en mångsysslare.
Mitt skytteskrivande måste för övrigt ha uppskattats. På annats sätt kan jag inte tolka detta att jag i mitten av 80-talet tilldelades en medalj av riksförbundet.

Torgny Lindfors försöker lära mig att skjuta i samband med ett skyttereportage.
Det gick väl sådär. Foto: STIG F NILSSON

 MILITÄRIDROTT  Boden har i många år varit landets största garnisonsstad. Likaså har den militära idrotten varit stor och även hög klass. Flera idrottsmän, senare även damer, har tillhört den svensk eliten - både militärt och civilt.
Tävlingarna har också varit välarrangerade med utmärkt presservice. Organisation har alltid vari en styrka hos militären.
2008 hade man det största arrangemanget: militära VM i skytte.
Största föreningen är I 19:s IF, som firade 100-årsjubiléum 2008.

Minneskrift för I 19:s IF när föreningen fyllde 100 år.

 BBK-KOMPLEX  "Norrbotten är fotbollslandet lagom. Därför är vi inte bättre  idag.
I Norrbotten ska du helst inte sticka ut och bryta mönstret."
Så skrev jag i en fotbollskrönika 2006 och ingen sa emot, till och med folk från förbundet höll med.
Under 2000-talet har Bodens BK verkligen stuckit ut och brutit mönstret. Man har satsat, vågat och visat att man verkligen vill något.
Man måste också säga att BBK lyckats, men det trista är att man ute i länet sällan fått den uppskattning man förtjänat. Under resor runt om i Norrbotten har folk ofta velat prata BBK, men det har för det mesta skett i negativa termer.
Är det sånt som kallas komplex?

 EN KVINNLIG FIGHTER  Ida-Theres Karlsson har vunnit flera stora mästerskap i brottning. Men det är inget hon fått gratis.
Jag vet hur hon slitit, hur mycket tid hon lagt ned, hur mycket hon satsat för att bli bäst i världen. Hennes satsning har varit beundransvärd och man kan samtidigt fråga sig vad som driver en tjej att lägga så mycket tid och kraft på brottning.
Det är ingen glamorös sport, den ger inga stora rubriker eller stora pengar.
Kanske räcker det att ha viljan att bli bäst. När man sedan lyckas är tillfredsställelsen så mycket större.
Ida-Theres är - i konkurrens med Pernilla Wiberg och Anja Pärson - den mest målmedvetna och viljestarkaste idrottstjej jag träffat.
Dessutom har hon alltid varit trevlig att intervjua.

 OBEGRIPLIGT, BBK  Handbollsdamerna i Bodens BK chockade handbolls-Sverige och charmade den stora publiken i Hildursborg 2007 och 2008.
Man kvalade till och med till elitserien och i den avgörande kvalmatchen var det fullsatt i hemmahallen. BBK förlorade och det blev början till slutet.
Varken tränare eller spelare fick besked om nästa säsong, spelare försvann och ekonomin var dålig. Jag sökte ordföranden Christer Arvidsson för en kommentar, men fick aldrig tag på honom. Han borde annars ha kunnat bringa klarhet i historien.
Till slut klev BBK av ettan, men fick heller inte spela i division II utan tvingades helt enkelt börja om.
Det är fortfarande obegripligt hur BBK kunde schabbla bort en sådan chans.
När det gäller avancemanget till ettan kände jag mig också tvungen att göra avbön. Jag ansåg att laget behövde förstärkas med fem-sex spelare för att lyckas.
Man värvade en, Carin Bergdahl - och slogs i toppen hela säsongen.
Mitt under första säsongen kröp jag till korset i Handbollsronden. Ibland känns det skönt att ha fel.

 KAOS MED LEGENDER  Det var under en av de sista tävlingsdagarna vid alpina VM i Åre 2007. Plötsligt avstannade i stort sett all verksamhet i presscenter och alla samlades framför podiet där medaljörerna brukade intervjuas.
Orsak: presskonferens med alpina legender inför tävlingen, som skulle dra in pengar till Thomas Fogdös fond, Active Life Foundation. Där satt storheter som Stenmark, Wenzel, Frommelt, Grahn och många andra och skapade en stor dos nyfikenhet. Det var precis som på den gamla goda tiden.
- Det var nästan värre, sa Ingemar.
Nå - var det bättre förr?
- Det kanske fanns fler profiler.
De gamla profilerna lockade för övrigt närmare 18 000 åskådare till parallellslalomtävlingen på lördagskvällen. Imponerande.  

Legender i Åre. Fr v: Thomas Fogdö, Mats Årjes, ordförande i Svenska skidförbundet, Bojan Krizaj,
Ingemar Stenmark, Andreas Wenzel, Paul Frommelt och Jonas Nilsson. (Eget foto).

 SNAR HAR ALDRIG TAPPAT GREPPET  En klubb, som i alla år gjort ett beundransvärt jobb är BK Snar, brottarklubben. Den har ofta nosat på Sverigetoppen och fostrat allt från skol-DM-vinnare till världmästare. Flera stora ledare har klubben haft. Den förste jag träffade var Arne Larsson, "Brottar-Lasse" och arvet efter honom har förvaltats väl - inte minst av Janne Karlsson, som också uppmärksammats för sin ledargärning.

 MÄSTARNAS MÄSTARE  Jag träffade "Mästarnas mästare" långt innan Ingemar Stenmark vann TV-tävlingen våren 2011. Hans namn är Nore Westin.
Ingen har fler DM-tecken än Nore som vunnit i orientering, skidor, skidskytte, skidorientering och fri idrott. 1968 var han också med i OS i Grenoble.
Nore är lite osäker på hur många DM-tecken han har, men han uppskattar att de är cirka 230...
Nore ser lika vältränad ut idag som under den aktiva tiden och när jag gjorde en intervju inför hans 70-årsdag för några år sedan kom han givetvis springande till Pagla...

Nore Westin - mästarnas mästare i Norrbotten. (Eget foto).

 TOTAL-SM  Det är alltid roligt få vara med om något historiskt. Som i Gällivare vintern 2002. Då arrangerades historiens första total-SM inom skidsporten. Alla grenar avgjordes på Dundret.Det blev total-SM även i Idre året därpå, men sedan försvann modellen - kanske för gott.

Så här såg logotypen för total-SM ut.

 KABBA EN FLOPP  Kabba Samura värvades till Bodens BK vårvintern 2008 för att bli den store målskytten i jakten på en plats i superettan.
Men sällan har ett nyförvärv floppat så. Samura - som tidigare bland annat spelat i Assyriska och Göteborg - gjorde bara en handfull mål och platsade knappt.
Han hade också en nonchalant attityd. Som den gången han skulle bli utbytt och gick så långsamt att han blev varnad..!
Vi fick också veta att han inte gillade journalister.
Kabba lämnade BBK efter säsongen, men klubben var låst av hans kontrakt och tvingades betala lön till 1 juli året därpå.
Sett till vad han presterade måste Kabba Samura vara BBK:s dyraste nyförvärv någonsin.

 BODEN EN HANDBOLLSSTAD  Handbollen har alltid hållit fanan högt i Boden och att nominera All Star Team är en knepig uppgift. Men jag fastnar för dessa lag:
Damer - målvakt: Marina Gritjenko.
Utespelare: Viktoria Mashkova, Anette Nordmark, Carin Bergdahl, Helena Ruthström, Anneli Öhman, Annica Sundqvist.
Avbytare: Maria Lundh, Emmy Nordmark, Lollo Berggren.
Herrar - lag 1. målvakt: Bengt-Erik Johansson.
Utespelare: Urban Harju, Lasse Enström, Kent Hedlund, Kenneth Silverplats, Janne Olofsson, Nenne Ekbom.
Herrar - lag 2. Målvakt: Mats Sjöberg.
Utespelare: Erik Näsvall, Kenneth Harlin, Roger Bäckman, Christian Zettergren, Kent Schmidt, Henrik Karlsson.
Observera att spelarna är uttagna utan speciell ordning.

Helena Ruthström är en av Norrbottens handbollsspelare genom tiderna och vann också
NSD:s Tio-i-topp-omröstning ett år. Här delar jag ut priset i Hildursborg. Foto: STIG F NILSSON.

 VILKEN DOMARTABBE  En märkligare straffsituation tror jag aldrig jag upplevt. Den inträffade på Kvarnvallen i Piteå i augusti 2007.
Piteå IF tog emot Gällivare/Malmberget i division III och fick straff i första halvlek vid ställningen 1-1. Victor Brännström sköt, målvakten räddade, men Victor slog in returen.
2-1 trodde alla - men domaren Jonathan Forsman dömde bort målet med motiveringen att man inte fick göra mål på målvaktsreturer..!
Vilda protester i hemmalaget förstås, men Forsman stod på sig och till råga på allt gjorde GMFF ett segermål i andra halvlek, 1-2.
Piteå fick ändå sista ordet genom att vinna serien.

 SAMARBETE? NEJ!  Det har alltid funnits en rivalitet i handboll mellan Bodens BK och Hornskrokens IF. Rivaliteten har varit på gott och ont.
Tanken på samarbete har diskuterats ett otal gånger genom åren, men det aldrig blivit något konkret. Utom i början av 90-talet när herrlagen gick samman, men samarbetet sprack omgående.
Man hade kanske hoppats att synen på samarbete skulle förändras med nya generationer ledare. Men icke.Idag verkar positionerna låsta och jag tror aldrig vi får uppleva en dag när klubbarna säger:
- Nu är vi överens. Nu ska vi samarbeta.

 INGEN SVENNIS  En sommar i början av 2000-talet gästade Charlton, då i engelska Premier League, Boden och Björknäsvallen.
Någon månad innan dök ett intressant rykte upp: Englands förbundskapten Sven-Göran Eriksson, "Svennis, skulle sitta på Björknäsvallens läktare för att se om Charlton hade några spelare, som kunde bli aktuella för landslaget.
Jag kontaktade BBK, som inte ville bekräfta ryktet. Men man ville eller inte dementera det.
Skulle jag våga skriva? Eftersom som man hade respekt för konkurrensen från Kuriren så skrev jag. Det blev en stort uppslagen artikel - men "Svennis" kom aldrig...

 KONSTGRÄSSKRÄLL  Hörde ryktena ett halvår innan, men ville inte tro på dem.
Bredåker skulle få en konstgräsplan.
Men ryktena visade sig stämma. En morgon på senhösten mötte jag kommunalrådet Olle Lindström utanför stadshuset och han bekräftade.
- Men vänta en dag med att skriva. Jag måste ringa några samtal först.
Två dagar senare gjorde jag det första reportaget om planen, som skulle ligga i Södra Bredåker, mina gamla tassemarker.
Bredåkers SK ska ha all credit för att man lyckades. Sedan spelar det ingen roll att andra bodenklubbar visade sura miner.
Anläggandet av en konstgräsplan i Södra Bredåker är ett av det mest överraskande jag upplevt under 44 år. När jag berättade om planen för Dan Nyström, även han gammal tränare i BSK, sa han:
- Det första man tänkte på tidigare när det gäller planen på södra på våren var att få bort tuvorna och rätta till diket. Nu ligger det en konstgräsplan där. Inte klokt egentligen.
Det är bara att hålla med.

Här låg tidigare en ojämn gräsplan på lermark, nu är det en konstgräsplan på samma ställe. Att Bredåker
skulle få en sådan plan är ett av det mest överraskande jag varit med om under mina 44 år på NSD. (Eget foto).

 BÄSTA BODENLAGET  Bästa Bodenlaget i fotboll från 44 år? Det är svårt att pussla ihop, men jag väljer dessa spelare:
Målvakt: Lee Baxter.
Backlinje: Haris Devic, Brian Dunseth, Destin Makumbu, Robert Stoltz.
Mittfält: Leighton O´Brien, Göran Carlsson, Peter Gitselov.
Anfall: Peter Åström, Barry Lundqvist, Ulf "Jossa" Sundqvist.

En duktig spelare och en trevlig kille: Barry Lundqvist. Självklart får han
plats i mitt Bodenlag. Foto: STIG F NILSSON.

 VITTJÄRV DEN STÖRSTE  Jag hann aldrig se Stig "Vittjärv" Sundqvist spela, men jag hade nöjet att intervjua honom en gång. Det var när TV-laget med Bengt Bedrup & Co spelade i Boden och jag minns att "Vittjärv" gjorde ett trevligt intryck.
Vittjärvs IK, hans moderklubb, arrangerades och det pratades om att "Vittjärv" då 70 år, skulle spela en stund.
Så blev det inte. Men han gjorde en effektfull entré. Stig kom i en helikopter, som landade på Björknäsvallen och överlämnade matchbollen.
Allsvenskt spel i IFK Norrköping, VM-brons i Brasilien 1950 och proffsspel i italienska Roma - det var sannerligen inga dåliga meriter "Vittjärv" kunde visa upp.
1994 hade NSD för övrigt en omröstning om Bodens bäste fotbollsspelare genom tiderna och den vann han.
"Vittjärv" var inte bara bäst i Boden - han är också störst i Norrbotten.
Stig Sundqvist dog sommaren 2011, 89 år gammal.

Stig "Vittjärv" Sundqvist är den bäste spelare, som fostrats inom fotbollen i Bodens
kommun. Han blev bland annat VM-spelare och proffs. Foto: STIG F NILSSON.

 PLEX - EN LEGEND  Sällan har en TV-journalist gått in i svenska folkets hjärtan som Sven "Plex" Petersson gjorde. "Plex" var folklig, kunnig, erfaren och charmerande. Om någon kan kallas legend så är det "Plex". Tänk att han var med redan vid alpina VM i Aspen 1950.
Det är framförallt genom TV-sändningarna med Ingemar Stenmark i huvudrollen man kommer att minnas honom. Det var ofta det lät så här:
"Nu är det Ingemars tur, nu ska det avgöras och nu säger jag ingenting".
Vi träffades många gånger under Stenmarkepoken och jag är glad över att jag fick möjlighet lära känna honom.
"Plex" gick bort på midsommardagen 2011, 84 år gammal.

Sven "Plex" Petersson - en legend inom svensk TV. Foto: LENNART NORMAN.

 ANTONIA MOT ELITEN  2005 skrev jag i Fotbollsronden att Antonia Göransson från Hornskrokens IF skulle bli länets nästa bidrag till damallsvenskan. "Kom ihåg var ni läste det först".
Så rätt jag fick. Antonia hamnade i Malmö via Trångfors och Alvik. Senare gick hon till Kristianstad och numera är hon proffs i Hamburg.
Dessutom fanns hon med i VM-truppen i Tyskland i somras.

 BODENS BK  Det finns inget klubbnamn jag skrivit så ofta, som Bodens BK. Eller snarare BBK.
Som sportjournalist i Boden levde man nära BBK. Dels för att klubben alltid haft en en bred verksamhet, dels för att den alltid hållit en hög nivå.
BBK är också en klubb, som engagerat utanför kommunen. Folke ute i länet har ofta velat diskutera och kommentera BBK - framförallt när det gäller fotboll.
BBK har numera specialföreningar och endast en huvudstyrelse, men varumärket är fortfarande starkt.
Bodens BK är definitivt en av de stora klubbarna i Norrbotten genom tiderna.

Ett klubbmärke, som alltid mötts med respekt.

 BODEN - IDROTTSSTADEN  Boden har alltid varit en stark idrottskommun/stad. Det började redan på 30-talet med Sven Utterström och de andra stora skidåkarna. Det har alltid varit tacksamt att vara sportjournalist i Boden.
2004 var Boden så framträdande att man uppmärksammades i Sportspegeln. Aftonbladet hade rankat Boden som den fjärde bästa idrottskommunen i landet och en söndag i oktober kom Sportspegeln på besök. Den dagen var det elitidrott som aldrig tidigare i stan. Se här:
+ Hornskrokens herrar spelade division I-handboll i Hildursborg mot Anderstorp.
+ BBK mötte Västerås i superettan.
+ Bodens IK tog emot Piteå i division I.
+ IBK Bodens damer spelade mot IKSU i innebandyns elitserie.
Idag, hösten 2011, är Boden inte på samma höga nivå. Men med tanke på den tradition och kultur som finns lär man hålla fanan högt även i framtiden.

 DERBYKONKURRENS  När jag kom till Boden 1966 var konkurrensen skarp mellan Hornskrokens IF och Bodens BK - framförallt i handboll.
Det gällde att vara diplomatisk och noga med vad man, och hur mycket, man skrev. Men jag vill påstå att jag en bra relation till båda klubbarna  - även om jag sista året drabbades av näthat på BBK:s hemsida.
Numera är rivaliteten bort och det känns trist. Framförallt beror det på att Kroken snart inte finns längre. Ett herrlag och några ungdomslag i handboll - det är allt.

 PAGLACOMPANIET  Paglacompaniet måste vara unikt bland svenska tävlingsarrangörer. När arrangörer vanligtvis tvingas jaga funktionärer - då står folk i kö för att jobba inom Paglacompaniet.
Det bildades i slutet av 90-talet, består i huvudsak av gamla aktiva och ledare och jobbar vid tävlingar i Pagla skidstadion.
Det har man alltid gjort bra. Bland annat har man haft, och har, en alldeles utmärkt presservice - både före och under tävling.
Jag vill påstå att Paglacompaniets service är den bästa jag upplevt under mina 44 år i Boden.

Två framträdande namn i Paglacompaniet: Göran Honkamaa,
ordförande, och Erling Mohlin, pressansvarig.

 BÄSTA HOCKEYLAGEN  Ishockeyn i Boden har haft många talanger och stora spelare. Dels egna produkter, dels spelare utifrån. Det är svårt att ta ut en femma, därför blir det två - en för varje kategori.
Bodenlaget - målvakt: Peder Nilsson.
Backar: Lennart Isaksson, Robert Dahlroth.
Forwards: B-O Karlsson, Lasse Berglund, Fredrik Öberg.
Övriga laget - målvakt: Olov Modig.
Backar: Igor Matushkin, J-O Mettävaino. ´
Forwards: Thomas Holmström, Mikael Lindholm, Ulf Sandström.
Spelarna är uttagna mot bakgrund av vad de presterade i Bodentröjan.

 LEDARE I VÄRLDSTOPPEN  Boden har fostrat många stora ledare. Flera har också fått jobba med världseliten och haft stora framgångar.
Tänker framförallt på Anders Sundqvist och Jalle Svanberg i alpint, Staffan Eklund och Kalle Grenemark i skidskytte. Kvartetten har svarat för betydande insatser inom respektive sporter.
"Sunken" och Jalle har varit förbundskaptener/tränare i svenska landslaget och Jalle har även varit landslagstränare i Amerika. Bland annat tränade han Bode Miller i början av dennes karriär.
Staffan och Kalle har haft liknande uppdrag i skidskyttarnas landslag.
"Sunken" och Staffan är fortfarande kvar i landslaget. som sportchef respektive förbundskapen.
Bra grabbar alla fyra. Det har varit skoj att jobba mot och med dem.
En annan som haft en bra karriär är Christer Englund, som var ishockeyspelare i BBK, sedan spelade i dåvarande allsvenskan med Tunabro AIK, kom tillbaka till Boden och blev tränare. I början av 80-talet lämnade han Boden för ett jobb på Svenska ishockeyförbundet, sedan blev han förbundsordförande och numera sitter Christer även i Internationella ishockeyförbundet.
Och liksom "Sunken", Jalle, Kalle och Staffan har Christer alltid framstått som en trevlig kille.

Kalle Grenemark (t v) och Staffan Eklund i skidskytte (Eget foto).

Anders Sundqvist (t v) och Jalle Svanberg i alpint (Eget foto).

 BODEN ARENA  Nationaldagen 2008 blev en märkesdag för idrotten - och även kulturen - i Boden. Då invigdes Boden Arena.
Den kostade 120 miljoner och är fortfarande den häftigaste fotbollsarenan i Norrland.
Arenan var välkommen, inte tal om annat. Fotbollen har fått utmärkta träningsmöjligheter, arrangörer kan ta emot sponsorer och publike på helt annat sätt än tidigare.
Men visst kan man samtidigt tycka att det är synd att en så anrik och bra anläggning som Björknäsvallen praktiskt taget står oanvänd.

Boden Arena - häftigaste fotbollsarenan i Norrland. (Eget foto).

 AVTACKNING  Lördagen den 5 december 2009 var det idrottsfest på Bodensia. Läsarna hade röstat fram vinnare i fem olika kategorier.
Samtidigt avtackades Ingemar Ek för sina insatser i Bodens fotboll - och överraskande nog även jag.
Det blev en stund att minnas och känna stolthet över. Tio talare greppade mikrofonen och flera klubbar och organisationer visade sin uppskattning.
Till slut blev det nästan för mycket, men man ska givetvis vara tacksam så länge folk tycker att man gjort ett bra jobb. När jag och hustrun vandrade hemåt i natten sa jag:
- Tja, man kanske inte har varit så dålig...

 FINALEN  Det var kallt och mörkt som det brukar vara i december när jag stämplade ut från NSD. Datum: söndagen 13 december 2009, Luciadagen.
Platsen för sista jobbet var klassisk i idrottssammanhang: Pagla skidstadion. Uppdraget: cuptävlingar på skidor.
Och det är klart - visst kändes det lite vemodigt när jag skickade iväg sista texten och stängde av datorn för sista gången...
Riktigt slut blev det ändå inte. Senare bevakade jag alpina SM-veckan i Björkliden i april som frilansare.
Det blev mitt 30:e och förmodligen sista alpina SM.

Jag och Anja Pärson hade en sak gemensam vid SM i Björkliden 2010: vi gjorde vårt sista SM. (Eget foto).

(2012-01-15)